Hur svensk kultur reducerades till gnäll
Svensken har lärt sig att vara modern – och på kuppen fått en nationell kultur som mest består av tomhet. När framgångstro och högkonjunktur har övergått i orättvisor och osäkerhet har resultatet blivit sårade nationella känslor – som är otröstliga.
Inför förra valet spreds ett Youtube-klipp med en sverigedemokratisk kommunalpolitiker. Han ville bevara den svenska kulturen, sade han, varpå reportern frågade vad han menade med svensk kultur. Sverigedemokraten blev helt svarslös. Efter en lång tystnad nämnde han fornminnen. Efter ytterligare en paus lade han till julen och midsommarafton, sedan var det stopp. Meningen var förstås att man skulle fnissa åt det där klippet. Jag gjorde det inte. Jag tänker fortfarande på det.
Hade en irländare eller en italienare blivit lika tyst om han ombetts ge några exempel på sitt lands kultur? Den pinsamma tystnaden i klippet är bra, för den pekar på något vi borde undersöka närmare. Vi skulle kunna lära oss något av den – om vi vill.