Recension
Huvudpersonen förblir abstrakt
För den unga Marie de Gournay blev mötet med Montaignes essäer livsavgörande. Hon sökte upp Montaigne, som också tillbringade några månader i Marie de Gournays hem. När Montaigne dog, fick beundrarinnan i uppdrag att ge ut ytterligare en volym av hans ”Essayer”. Till den skrev hon ett devot förord och vigde sedan resten av sitt liv åt att hålla minnet av Montaigne levande, men även åt eget skrivande. Det egna författarskapet omfattade både pamfletter, romaner och översättningar.
Marie de Gournays insatser är dock omstridda. De mondäna kretsarna skrattade åt henne, men Richelieu såg till att hon fick en pension. I dag omtalas Marie de Gournay med respekt i feministiska sammanhang som en pionjär i kampen för kvinnans rättigheter, även för hennes rätt att skriva.