ThyraGroupa och Triakel på jämn och bekant nivå

Ödet ville att två grupper i den svenska folkmusikens elitskikt skulle släppa skivor samma månad. Härav dubbelrecension, men stilmässigt är de inte särskilt lika varandra. Triakels musik kunde vara soundtrack till filmerna om ”Emil i Lönneberga”. Groupa gör jazzfolkfusion av senare datum.

Det är talande att det är Triakels medlemmar som är unga i jämförelse, konstnärer i samma postironiska generation som författaren Erlend Loe. Trion från Östersund med tramporgel, fioler och sång behandlar den yngre äldre folkmusiken – kärleksvisor, skillingtryck, till och med revynummer – nästan lika allvarsamt som när den var ny och hjärta fick rimma på smärta.