Ett glittrets ambassadörsskap

Den svenska landslagsfotbollen har aldrig varit större än bronset 1994. Och den svenska schlagern har aldrig varit större än Waterloo 1974 –på dagen 40 år sedan i dag.

Ibland, under de ändlösa deltävlingarna under grumlig vårvinter, tänker jag att det fortfarande är Abba-spöket man jagar: idén om lilla Sverige på global export, samma imperialistiska dröm som får svenska lokalpolitiker att definiera företeelser som ”världsklass”. Världens anseende har alltid varit en central faktor för det svenska varumärket – och få saker framkallar i dag en så grundmurad mallighet som Abba. Större har svensk pop liksom aldrig blivit, inte ens med 90-talets Pagrotsky-ratificerade svenska musikunder.