Krönika
Hjalmar Söderberg – kvinnoskildrare och snuskhummer
För beundrare av Hjalmar Söderberg finns en plågsam passage i ”Hjärtats oro”, som författaren skrev från exilen i Danmark. I denna ”tankebok”, som kom ut 1909, känns i och för sig kritiken mot kristendomen än i dag modernt. Helt passé tycks däremot hans tankar kring bokens andra stora ämne: kvinnlig rösträtt. Söderberg beskriver hur han med hjälp av ”en underbar kikare” spanar in på dambadet i Dragør. Han redogör för de munnar, höfter och bröst han lyckas få en skymt av och hittar på namn åt de nakna kvinnor han beskådar. Han är uppenbart förtjust – tills blicken landar på en person som inte röner samma uppskattning från honom: ”Där har jag en vördig matrona: hon ser gräsligt sedlig ut och är ful som fan: hon heter Maren. Hon ser sedlig ut fast hon är naken: då kan man förstå att hon inte är vacker ... Hon ser, förbanna mig, ut som en rösträttskvinna!”