Krönika
Tungt vägande skäl att bara ha lättvinsflaskor
Vinflaskor som väger mer än de måste är ett otyg för miljö. Nu föreslår Systembolaget en straffavgift för tunga flaskor, något som Mikael Mölstad välkomnar.
Det är fint med tunga saker. För visst är det så att kvaliteten hos ett föremål ofta ligger i tyngden? Och motsatt: om du påstår att något väger lätt – är det inget positivt omdöme.
Många vinproducenter har insett detta. Ofta paketerar de sina finare viner i en tyngre flaska för att göra innehållet mer exklusivt. Hemma har jag en 75-centilitersflaska som väger mer än 1,3 kilo. Utan vin. Flaskan väger alltså nästan dubbelt så mycket som innehållet. Försäljningsfrämjande, kanske – men i alla andra avseenden dåligt.
För mer än två år sedan skrev jag en kritisk krönika om tunga flaskor. Jag tog i så mycket jag kunde och förordade till och med en bojkott av dessa muskelflaskor. Någon bojkott blev det inte – men jag har noterat att antalet har minskat.
Nu har även Systembolaget gått från tanke till handling. Kanske har de hört mina böner. De ska försöka styra bort de tunga flaskorna genom att strafflägga vikten. I Systembolagets förslag som nu diskuteras med importörerna vill de att alla buteljer som väger mer än 420 gram ska bestraffas. Avgiften föreslås bli 50 öre per 100 gram. Min 1,3-kilosflaska skulle alltså få en straffavgift på fyra kronor.
De svenska importörerna är försiktigt positiva. Jag tror inte att någon av dem vill framstå som miljöbovar samtidigt som de själva tycker att det är jobbigt att hantera dessa onödiga tyngder. Producenterna som måste skaffa nya flaskor är måhända mindre lyckliga.
Systembolagets argumentation för straffavgift är välgrundad. Tunga flaskor kostar mer att transportera och sliter mer på miljön. I ett räkneexempel för två år sedan kom jag fram till att en container med tungviktsflaskor kunde väga 10 000 kilo extra – jämfört med lättviktsflaskor. Av det skälet och många andra tycker jag att Systembolagets förslag är för fegt. 50 öre per 100 gram är alldeles för lite. Om ett vin kostar 145 eller 149 kronor har ingen betydelse om producenten och importören vet att tyngd lockar till köp.
Nu handlar det inte bara om att bestraffa extremt tunga flaskor. Gränsen för straffavgift handlar om flaskor som väger mer än 420 gram vilket är en lättviktsflaska. Det normala för en vinflaska är 600–700 gram, vilket innebär att de då blir 1,50 kronor dyrare. Och lättviktsflaskorna har redan blivit fler, vilket du säkert har noterat. Viktskillnaden är ju tydlig och flaskan dessutom mindre eftersom den innehåller mindre mängd glasråvara.
För mig som mest handlar vin på glasflaska är det bara positivt om alla väger 420 gram. Det blir åtskilliga färre kilo att släpa iväg till glasåtervinningen. Fast ska jag vara riktigt miljömedveten borde jag köpa allt mitt vin på pappförpackning eller petflaska. Men tyvärr bär det mig emot. Vin på petflaska känns som att någon har försökt dölja vinet i en vattenflaska.
Jag är heller inte överförtjust i vin i boxar eftersom jag vill ha mer variation i mina upplevelser än tre liter åt gången. Då återstår bara glas och pappförpackningar. Pappförpackningar är Systembolagets beteckning på viner som fyllts i något som liknar en enliters juiceförpackning.
I denna varugrupp finns det dessvärre inte mycket att välja på. Med få undantag håller de inte heller någon högre kvalitet. Och nog är det lite parkbänksvarning över vin i en juiceförpackning.
När en importör för några år sedan försökte uppgradera pappförpackningen gick det inte heller så bra. De fyllde papptuben med ett årgångsbetecknat Châteauneuf-du-Pape-vin. Det var lite för bra för att vara sant. I synnerhet som namnet lockade till skratt.
Châteauneuf-du-Pape i papp kan till och med jag tycka är kul. Även om jag håller mig till glas.
Mikael Mölstad är SvD:s vinskribent.