Recension
Frost/Nixon - Ett njutbart toppmöte
Flyhänt regi, lysande skådespeleri och ett saftigt manus gör Ron Howard och Peter Morgans Frost/Nixon till ett njutningsfullt tidsdokument med aktuella paralleller till nutiden.
Hans revolutionerande satirprogram under 60-talet banade väg för vad som skulle bli Monty Python. Hans djuplodande intervjuer med alla från Muhammed Ali till shahen av Iran var pionjärmedia på högsta nivå. Ja, den brittiske tv- och lebemannen David Frost blev snabbt väldigt tongivande – ansåg inte minst Frost själv. Till irritation för några, inte minst i de egna leden. Nästa gång ni till exempel ser Eric Idle spela hänsynslöst självgod programledare så håll gärna en viss förebild i minnet.
Det är i den linjen ganska roande att Michael Sheen i Ron Howards flyhänta filmatisering av Peter Morgans West End- och Broadwayhit stundtals tycks göra en variant på Alan Partridge, pratshowvärden från Knowing me, knowing you och andra komedipärlor. För Sheens Frost är inte omedelbart den skarpe utfrågaren av Christian Barnard eller Golda Meir, utan snarare en smilande sprätt i jacketkronor och italienska loafers, alltid redo att främja sin karriär till varje pris, en karriär som i mitten av 70-talet är i dalande.