Recension

Det rena landet. Om konsten att uppfinna sina förfäderSjälvbild byggd på rena sagor

HISTORISK UPPGÖRELSE Det behövs en annan berättelse om vårt förflutna än de romantiska föreställningar som har behållit sitt grepp över populär svensk historieskrivning. En sådan, mer användbar berättelse finner Håkan Arvidsson i Maja Hagermans ”Det rena landet”.

Publicerad
Gustaf Retzius med skjutmått och tabell 1905. Retzius var anatom, tidningsman och professor samt ledamot av Svenska Akademien.

Gustaf Retzius med skjutmått och tabell 1905. Retzius var anatom, tidningsman och professor samt ledamot av Svenska Akademien.

Annons

Vad är historisk sanning? Finns det överhuvudtaget något sådant eller är all historieskrivning blott myter och skrönor som byts ut alltefter vad samtiden efterfrågar eller har behov av? Är historieskrivningen inget annat än en samling berättelser som fantasifullt pusslats ihop i syfte att dikta oss ett storslaget förflutet, förföriska historier som vi smickrar och förställer oss med.

När jag läser Maja Hagermans Det rena landet blir jag alltmer övertygad om att författaren har en sådan relativistisk historiesyn. Vår historia är inte någonting vi rekonstruerat ur källor och arkeologiska artefakter för att skapa en så sann bild som möjligt av vårt förflutna. Det är i stället en konstruktion vi berättar fram. Den göder vår självgodhet och målar ett porträtt som avbildar oss inte som vi varit utan som vi önskar att vi varit. Hagerman argumenterar övertygande för denna syn på historien. Hon visar hur våra föreställningar om vår etniska särprägel och vårt etniska ursprung genom hela historien byggts kring idéer som varit lösa antaganden eller rena sagor.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons