Skolministern: Därför förlänger vi skoldagarna

Mathilda: Hur mår den svenska skolan?

– Jag skulle säga att det är väldigt olika. En del skolor fungerar jättebra, och eleverna når alla mål. Och i en del skolor är det ganska stora problem. Det ser inte likadant ut i alla skolor i Sverige, säger Lotta Edholm.

Frida: Vilket är det största problemet?

– Det tycker jag är att ungefär 15 procent av alla elever i årskurs nio som lämnar skolan inte har tillräckliga kunskaper för att komma in på gymnasiet. De ungdomarna kommer att få det ganska jobbigt senare i livet.

Frida: Vad ska ni göra åt det?

– Det är olika saker. Vi måste till exempel se till att det blir fler speciallärare, att det finns fler lärare som är riktigt duktiga på att hjälpa de elever som har problem i skolan. Vi måste också se till att det finns fler läroböcker, så att det blir lättare att se vad man ska kunna. Och vi måste ge stöd tidigare. Så fort man upptäcker att en elev riskerar att inte klara målen måste man sätta in stöd, och det är svensk skola ganska dålig på.

Frida: Ni vill förlänga skoldagarna i lågstadiet, varför?

– Svenska barn går i skolan mindre än vad många barn i andra länder gör. Många av de baskunskaper som man lär sig i lågstadiet – som att läsa, skriva och räkna – är sådant som man måste ha med sig för att klara sig längre fram i skolan. Därför är det viktigt att skolan får lite mer tid på sig att lära ut de här sakerna.

Lotta Edholm berättar att regeringen först vill förlänga skoldagen med runt 20 minuter per dag för lågstadieelever.

– Det finns planer på att utöka undervisningstiden även på mellanstadiet, men det finns det inga förslag om än. Men det kan kanske komma senare.

Mathilda: Är det något annat ni vill förändra i mellan- och högstadiet?

– Ja, det är naturligtvis mycket. Vi har det som kallas betygsinflation i Sverige, det vill säga att eleverna egentligen får för höga betyg i förhållande till den kunskap de har. Och det där måste vi göra någonting åt. Ett sätt är att se till att de nationella proven blir viktigare i betygssättningen. Men då måste de också rättas centralt, av andra lärare än de man haft. Då blir det lika över hela Sverige och lika för alla skolelever.

Frida: Jag tycker att det borde vara mindre klasser, för det blir så stökigt på lektionerna att jag ibland behöver ha hörselkåpor på mig. Vad tänker ni göra åt det?

– Det är väldigt viktigt att elever och lärare håller sig till de regler som man har kommit överens om, och att lärare har möjlighet att säga till elever när de stökar för mycket. Ofta tycker faktiskt eleverna att det är stökigare i klassen än vad de vuxna gör. Då måste man lyssna på eleverna, tycker jag.

Frida: Kan man inte göra så att de som är stökiga kan vara i något annat klassrum och jobba? Kanske få lite mer hjälp.

– Absolut! Det är ett jättebra förslag. I den här regeringen satsar vi pengar på att man ska kunna inrätta det som kallas för ”särskilda undervisningsgrupper” för de elever som behöver extra stöd. Och vi behöver också fler speciallärare, som jag sa tidigare.

Mathilda: Till vem ska man vända sig om man vill förändra någonting i skolan?

– Jag tycker att man först och främst ska vända sig till sin lärare, annars är det rektorn. Sedan tycker jag att man kan gå med i elevrådet om det finns. Det är ett jättebra sätt att påverka.

Mathilda: Vi har lottning bland dem som vill vara med i elevrådet, så det är inte säkert att man får vara med. Vad ska man göra då?

– Då får man se till att påverka dem som är med i elevrådet. Att vara med där är ju ett hedersuppdrag!