”Är eleverna i dag dummare än förr?”

Lana Andersson, Björn Ranelid, Amanda Romare och Horace Engdahl.
Lana Andersson, Björn Ranelid, Amanda Romare och Horace Engdahl. Foto: Lisa Arfwidson, Stina Stjernkvist, Staffan Löwstedt

För snart ett år sedan skrev språkvetaren och SvD-skribenten Lena Lind Palicki en artikel där hon förespråkade pronomenet ”dom” i stället för ”de/dem”. När nyheten att hon blir ny chef för Språkrådet kom tog ”dom”-debatten fart på nytt. SvD har frågat några personer som arbetar med språk om vad de tycker om saken.

Andreas Hörmark
Publicerad
Annons

1 / 6

Lena Andersson, författare och journalist

Lena Andersson. Foto: Alexandra Bengtsson

Tycker du att vi ska genomföra en ”dom”-reform?

– Nej, jag är emot det.

Varför då?

– Därför att språket behöver vara så precist och så nyanserat som det bara kan. Objekts- och subjektsform bidrar till det. Det är det ena. Det andra är att skälet som brukar anges är att det är svårt med ”de” och ”dem” och att många gör fel. Det har vi alla gjort någon gång. Men att något är svårt är inget argument att ta bort det. Det är väl någon demokratiseringstanke, att om det är svårt att göra rätt kan man känna sig exkluderad. Men det har ju inget med demokrati att göra. Det är dumt, det är bättre att försöka lära sig.

Annons
Annons

2 / 6

Horace Engdahl, litteraturvetare, författare och akademiledamot.

Horace Engdahl. Foto: Staffan Löwstedt

Bör vi genomföra en ”dom”-reform?
– Mitt svar är att en sådan reform gärna kan vänta, men att det å andra sidan inte skulle vara någon katastrof om den genomfördes på ett måttfullt vis. För egen del kommer jag att fortsätta med ”de/dem” i mina böcker och övriga skriverier. Den möjligheten har man ju alltid.

– Ett kompromissförslag som jag tycker att man allvarligt borde överväga är att rekommendera bruket av ”dom” i vardaglig text, som brukspublikationer av olika slag, dagspress, populärlitterära genrer, men att förorda att ”de” och ”dem” bibehålls i högre stil. Det har ett värde att upprätthålla ett avstånd mellan en talspråksnära användning av språket och uttryck i vilka det kulturella traditionsmedvetandet är en nödvändig komponent. Motsatsen – att göra vardagsspråket till norm för allt skriftspråk – skulle vara att utarma litteraturen. Låt mig till sist understryka att dessa tankar är helt och hållet mina egna och inte utgör någon officiell akademiståndpunkt.

Annons
Annons

3 / 6

Amanda Romare, författare

Amanda Romare. Foto: Staffan Löwstedt

Tycker du att man ska genomföra en "dom"-reform?

– Ett högt och tveklöst ja!

Varför då?

– Aldrig har jag känt mig så säker på ett nederlag som när P4 Malmöhus frågade om jag ville debattera ”de”, ”dem” och ”dom” med Björn Ranelid häromdagen i radio. Som ett lamm till slakt vandrade jag ner för Amiralsgatan mot Radiohuset för att möta min baneman. För alla förstår att en ”dom”-are inte kan vinna en debatt mot en ”de”-are. De är för smarta. Vilket de gärna poängterar. Och det tär på en. Min kompis drömde en mardröm i går natt där hennes kollegor stod vid hennes skrivbord och ropade: ”Kan du inte detta? Det är ’DE’!”

– För mig är det största anledningen till att byta. Varför ska vi ha kvar något som skapar så mycket stress? Skit samma om det är en enkel regel. Det kommer domfinitivt underlätta för folk att uttrycka sig om den försvinner, och det kan jag inte se som annat än något bra.

Annons
Annons

4 / 6

Björn Ranelid, författare

Björn Ranelid Foto: Stina Stjernkvist/TT

Ska vi genomföra en ”dom”-reform?

– Nej. Jag blev intervjuad i Aftonbladet i förrgår, radions P1 ringde mig, jag medverkade i P4 Göteborg, Sveriges Television filmade mig till gårdagens ”Aktuellt” på länk, eftersom jag befann mig i Göteborg för att framträda på Mässan i dag. En fjärde radiokanal intervjuade mig på plats. Jag har således gjort en större insats än alla andra författare i Sverige i detta avseende.

Varför inte?

– Grammatiken är byggnadsställningen för språket och verktygslådan. Den gäller horisontellt och vertikalt på djupet i vårt rika och vackra modersmål. Grammatiken ska inte avgöras genom politik och ideologi. Den ska fridlysas från kleptomaner och vandaler. Den får inte vara politiskt korrekt och den ska inte bestämmas av de obildade, okunniga och ointresserade individerna. Att språket ständigt förändras är en sak, men byggnadsställningen ska stå på fast grund. Fler än en miljon svenskar i den gamla folkskolan lärde sig den svenska grammatiken. Är eleverna i dag dummare än vad de var förr?

Annons
Annons

5 / 6

Josefin de Gregorio, litteraturredaktör på SvD och författare

Josefin de Gregorio. Foto: Staffan Löwstedt

Ska vi genomföra en "dom"-reform?

– Nej, absolut inte.

Varför då?

Det urholkar språket och innebär en kapitulation inför förflackningen. Jag tycker att vi bör sträva efter att bevara det svenska språkets rikedom, inte förenkla och fördumma i onödan. Sätt in resurser för att lära barn och unga hur ”de” och ”dem” ska användas i stället. Att något är lite klurigt att lära sig innebär inte att man bara ska strunta i det.

– Dessutom vill jag inte behöva byta namn till Josefin dom Gregorio.

Annons
Annons

6 / 6

Olle Josephson, språkvetare och professor i nordiska språk

Olle Josephson. Foto: Lars Pehrson

Tycker du att man ska genomföra en ”dom”-reform, som Spåkrådets tillträdande chef Lena Lind Palicki föreslagit?

– Ja, det tycker jag, och observera att det inte bara är Lena Lind Palicki som föreslagit det. Redan språkvårdsnestorn Erik Wellander antydde i sista upplagan av klassikern ”Riktig svenska” 1973 att det snart kunde vara dags för en ”dom”-reform.

Varför då?

– Därför att valet mellan ”de” och ”dem” i skrift är en praktisk fråga som upptar alldeles för mycket av vår tid för närvarande, som debattämne, som symbolfråga för olika syn på språk och språkkunskaper, som besvärligt problem för tusentals skribenter, som föremål för felfinneri och som ständigt återkommande undervisningsstoff i skolor och på universitet. Det vore skönt om vi kunde få denna fråga ur vägen och ägna oss åt viktigare ting.

Annons
Annons
Mer från Startsidan
Annons
Annons