Lögnaktig felläsning av Zweig
Man kan inte läsa ”Världen av i går” som om den vore skriven nu, när vi har facit i hand. Boken är en av de stora vittnesskildringarna från Europa under första halvan av förra seklet, skriver Carl-Johan Malmberg i en reaktion på Hynek Pallas text om Zweig.
Hur ofta läser man inte litteraturkritik som envisas med att läxa upp författaren till en viss bok för att ha skrivit just sin bok och inte någon helt annan, en som kritikern skulle önska att författaren hade skrivit. Sådan kritik, ack! så vanlig, visar inte bara brist på läsförmåga, utan också på inlevelse och respekt, och man anar inte sällan i mästrandet kritikerns försök till självhävdelse i den lättviktiga artikelns form gentemot ett mödosamt hopkommet litterärt verk.
Ingen vad jag vet har formulerat detta kritiska felslut bättre än Gilbert Keith Chesterton när han skriver: ”En stor del av den samtida kritiken låter i mina öron som en människa som säger ’Det är klart jag inte gillar grön ost. Jag är mycket förtjust i brun sherry’.” När man läser sådan kritik kan man skratta åt den, eller möjligen lite bekymrat skaka på huvudet. Men ibland är det allvarligare än så: felläsningen är lögnaktig och kränkande, rent av farlig.