Recension
Motrytmer blir musikaliskt och klart sväng
Oxveckorna har välsignats med två festdagar på Konserthuset med musik för blåblodiga: tyskfödde Georg Friedrich Händel (1685-1759) blev kung Georges favorit och tonsättare till det engelska hovlivets pompa och ståt. Snarare än nationell musik handlade det dock om en europeisk högreståndsmusik som snabbt flyttade fram positionerna i strävan att överglänsa nästa furstendöme, hertigdöme eller kungligt hov. Drottningholms barockensemble och Eric Ericsons kammarkör samlar här i ett tudelat program musik av den unge och den gamle Händel.
När vi först möter kompositören i psaltarpsalmen Dixit Dominus (1707) är han bara 22 år, har ännu inte flyttat till England men från Tyskland till Italien. Kyrkostycket är ett övningsverk för den unge Händel och uppvisar en provkarta över kompositionstekniker. Detta myller drar dirigenten Fredrik Malmberg nytta av. Han accentuerar djupet i musiken som en barockteaters kulisser, lyfter fram olikheter, klangfärger, temperament. Ett staccatoställe överdrivs skickligt till kraftiga hugg och stämningen i rummet förtätas.