Recension
Parkteatern låter tant Blomma frodas
"Tant Blomma är en innehållsrik bagatell, en operett med deppiga texter till pampiga musikalnummer." SvD:s Lars Ring recenserar Parkteaterns version av Kristina Lugns naivistiska essä.
Under eken, bakom Nordiska museet bor Tant Blomma. Hon är dagmamma - eller är och är. Hon arbetar som dagmamma men såväl hon själv som ett av barnen har svårt att skilja på professionell och inkomstrelaterad mammighet.
Tant Blomma har inga egna barn och den storvuxna Bebis har en mamma som glömt bort honom, hennes rätt ovilliga moderlighet är något opålitlig. Tant Blomma och Bebin är lika övergivna. Därför ingås här på lekplatsen ett förbund av ouppfylld längtan och behov. Tanter kan också blomma och bebisar utnyttja sin sparkdräkt som en känga mot världen.
Parkteatern är sedan flera år del av Stockholms stadsteater, detta år - Sissela Kyles första som chef - lånar man ”From Sammy with Love” från moderscenen. Den enda egna produktionen är ”Tant Blomma” av Kristina Lugn, en absurd minipjäs som fick Dramatenpremiär 1993. Nu har pjäsen fyllt 17 men det har inte Bebis som ännu undrar över vad ett moderskap innebär. Den som vill kan läsa in undertexter av dödsskräck, fasan över att ha ansvar för ett barn och rädslan för ensamhet - men främst är pjäsen en liten naivistisk essä om vad vi blir för varandra, och hur. Frivilligt och ofrivilligt.