Recension

Vad hjälper det en människa om hon häller rent vatten över sig i alla sina dagarOrganisk poesi

Publicerad
Annons

Det börjar och slutar med en fråga. Och frågandet är ett centralt inslag i Ann Jäderlunds nya bok, med den långa, långa titeln: Vad hjälper det en människa om hon häller rent vatten över sig i alla sina dagar. För även om detta är en poesi som letar efter hållpunkter i en värld där allt tycks skingrat, även om dess språk, på nära håll, avsöker samtidens skärvor och kringkastade lemmar, kan den aldrig nå till punkt.

Det är Jäderlunds nionde diktsamling sedan ”Vimpelstaden” (1985), och den är karakteristisk för de förskjutningar som hennes poesi har uppvisat under 2000-talet: från mer koncentrerade, kristallina språkmoduler till en öppen, processartad text. Man skulle till och med, om inte termen vore så belastad, kunna beskriva den som organisk. Inte bara för att dikterna, som långt ifrån alla har särskiljande titlar, tenderar att växa in i varandra eller uppfattas som utskott på en längre, oavslutad skrift, utan också för att naturen och i synnerhet blommor, träd, växtlighet, nu som tidigare, utgör ett viktigt material – och en prövosten.

Annons
Mer från Startsidan
Annons
Annons