Thorvalls självbiografi i rapp och publiknära tolkning

Skogshuggardottern Hilma har just utbildat sig till småskollärarinna och ser med stor förväntan fram mot att börja arbeta - hon drömmer om att göra skoltimmarna lustfyllda och vill köpa kritor till barnen. Då, innan hon börjat, dimper prästsonen Sigfrid ner som från ingenstans. Han sjunger som en gud och uppvaktar Hilma. Innan hon vet ordet av är hon gift – och våldtagen. Den sinnessjukdom Sigfrid bär på blommar upp på bröllopsnatten. Om detta har ingen berättat. Nu sitter Hilma ensam, gravid och föraktad av den svala släkten Thorvall.

Kerstin Thorvall skrev den självbiografiska ”När man skjuter arbetare...” 1993. Det blev en litterär, och möjligen moralisk, revansch efter att hon blivit kritiserad efter öppenhjärtlga böcker om sin sexualitet. Boken om Hilma, och Sigfrid och den lilla dottern är en stark skildring av det svenska klassamhället. Familjen var med när svensk militär sköt mot en arbetardemonstration 1931 vid Ådalen, Ångermanland. Händelsen blir en stark del av boken.