Recension
Charlotte Sachs hus är skeva men charmiga
Verkliga, men ändå påhittade är Charlotte Sachs titlar som kan hävda att ett skevt hus föreställer ”Vasastan” eller ”Guld nära Valhallavägen”. Det är en verklighet i fantasins magiska skimmer. Huskroppar på ödsliga gator dominerar hennes aktuella utställning.
Det handlar huvudsakligen om hus. Verkliga, men ändå påhittade. Titlarna, alltid viktiga hos Charlotte Sachs, hävdar att det är ”Vasastan”, ”Guld nära Valhallavägen” eller ”Nästan Kronobageriet”. Det är dock en verklighet i fantasins magiska skimmer. Huskroppar på ödsliga gator är det tema som dominerar den aktuella utställningen med 26 verk från de senaste två åren. I broderierna lever samma motiv som på dukar och pannåer. De hänger tätt i det smala, avlånga gallerirummet och förvandlas till kulisser för ett äventyr. Människogestalter är skuggor som skymtar innanför de belysta fönstren. Som i ett trolleritrick förvandlas betraktaren själv till en flanör i de folktomma gränderna. En gemytlig stämning kan dock lika plötsligt kantra. Det behagfulla förvandlas till det kusliga, som i Hitchcocks ”Fönstret åt gården”.
Charlotte Sachs visar att tomhet är något som finns, har författaren Rita Tornborg fint sammanfattat i katalogen till konstnärens omfattande retrospektiv på Edsvik konsthall i vintras. Neurolog till yrket är Sachs konstnär till sinnet. Hon har alltid tecknat. Kulvertarna på Karolinska. Ventiler, rör och elledningar som förgrenar sig som arkitekturens blodkärlssystem. Först efter pensioneringen tog hon plats vid staffliet på allvar. Hon fortsätter att teckna även med pensel, lite i samma anda som förebilden, Saul Steinberg, berömd bland annat för sina illustrationer i The New Yorker. En direkt tribut gav Sachs till honom i det finurliga porträttet ”Saul Steinberg i sin egen värld”, nyligen visat på Vårsalongen.