Soldatens ömsinta blick gör mest ont
Cordelia Edvardson
Publicerad
Jag hade glömt det: hur Stockholms alla flickor och kvinnor slår ut i blom under våren och sommaren. De vaknar till liv, vackra och ljuva som prinsessor som kyssts ur sin Törnrosasömn av prinsen.
Helt nytt för mig, som bott trettio år utomlands, är också den invasion av barn, från bebisar till förskolebarn, som har intagit Stockholms innerstad. Visserligen brukade jag komma hem på semester, men då hölls jag mest i stugan, utanför stan. Jag går omkring i mina kvarter med ett nästan fånigt lyckligt leende på läpparna. Som när jag får ögonen på en riktig Carl Larsson-tös, som nöjd, belåten och synligt stolt över sin knallröda hatt, dras fram i sin sittvagn av mamma.