Brevväxling som piggar upp

Författare får ofta läsarbrev – intresserade, frågande, kritiska, men ofta beundrande. På 1800-talet var beundrarbreven ännu vanligare. Folk skrev gärna till sin älsklingsförfattare, och i en brevskrivande kultur var det självklart att svara. Ibland växte de enstaka breven till riktig korrespondens, och relationen författare-läsare utvecklades till verklig vänskap.

Så var det för ämbetsmannafrun
Lina von Eisendecher . Från sitt hem i tyska Oldenburg skrev hon till
HC Andersen och uttryckte sin beundran för hans skrifter. Hon såg sig själv som hans idealläsare.