Ingegerd - helgonförklarad storpolitiker på 1000-talet

Det är inte alltid historiens mäktiga och kända som fångar vårt intresse. Kanske är det snarare egenskaper som nyfikenhet, mod och handlingskraft som får vissa gestalter att träda emot oss. I en sommarserie får vi möta några färgstarka historiska personer. Serien inleds med storfurstinnan och helgonet Ingegerd, aktuell också i en utställning på Historiska museet.

Publicerad
Annons

Att hon är Sveriges första helgon känner inte många till. Inte heller att hon en gång var storfurstinna i det gamla Rus, föregångare till dagens Ryssland.
Vikingafurstinnan Ingegerds öde har länge varit föga känt beroende på att hennes liv huvudsakligen utspelat sig på det som blev andra sidan järnridån. Efter murens fall i början av 1990-talet blev det dock möjligt att besöka hennes grav i Kiev och detta hittills ganska okända livsöde kom fram i ljuset.
Vikingafurstinnan Ingegerd hade en central roll i den nordiska politiken i början på 1000-talet, men att ge en sannfärdig bild av en person som levde så långt tillbaka i tiden är svårt. Handlar det dessutom om en kvinna blir saken ännu mer komplicerad. Källorna är få och vilka kan man egentligen tro på?
I Ingegerds fall vet vi att vi har att göra med en historisk person eftersom hon var dotter till svearnas och göternas kung Olof Skötkonung. Att hon dessutom en tid var trolovad med kung Olav Haraldsson i Norge gör att man hittar information om henne i
flera skriftliga källor, däribland Snorres Nordiska kungasagor från 1200-talet. Denna information i kombination med resultaten av de arkeologiska utgrävningar som just nu pågår i Gorodische utanför Novgorod gör att man kan pussla ihop en någorlunda korrekt bild av hennes livsöde.
Ingegerd föddes omkring år 1000 och växte sannolikt upp i Sigtuna där arkeologerna grävt ut den gamla Kungsgården. Vid detta tillfälle hittades en guldring som burits av en liten flicka, något som gjort att arkeologerna spekulerat kring om denna eventuellt kan ha burits av prinsessan.
Redan som ung deltog Ingegerd i det politiska livet och visade stor handlingskraft. Om man vågar sig på att tro på vad som står i Emunds saga räddade hon bland annat sin kusin Emund till livet när hon hittade honom svårt sårad i skogen. Han hade attackerats av faderns handgångne män, men Ingegerd tog ingen hänsyn till detta utan gömde honom tills han tillfrisknat, varefter hon försåg honom med ett skepp så han kunde fly.
När Ingegerd var 19 år
gammal friade Olav Haraldsson, sedermera Olav den helige av Norge, till henne.

Politiken i Skandinavien vid den här tiden handlade inte bara om krigare och ledungsflottor. En kvinna kunde vara lika mycket värd som en hel armé. I de riken som omgav det politiskt instabila Götaland och Svealand var det framförallt Norge och Rus, dåvarande Ryssland, som det var klokt att hålla sig väl med. I början på 1000-talet låg det dåvarande Sverige och Norge i fejd med varandra och genom att ordna ett giftermål mellan Ingegerd och Olav Haraldsson hoppades de styrande i framförallt Västergötland att man på detta sätt skulle förhindra ett krig mellan de två grannländerna. Ingegerd övertalades att acceptera Olavs frieri och de tu trolovades, trots att fadern Olof Skötkonung bestämt motsatte sig giftermålet. Detta berodde på att han personligen hyste agg till norske kungen.

Annons
Mer från Startsidan
Annons
Annons