Johan Svedjedal:Bokens framtid i IT-revolutionens tidevarv

Den tryckta bokens genombrott är en av de största mediala revolutionerna i mänsklighetens historia. Digitaliseringen och massmarknaden har dock förändrat det litterära verkets villkor och frågan är om den tryckta versionen är på reträtt.

Publicerad
Frank Rumpenhorst/AP
Foto: Frank Rumpenhorst/AP
Annons
Frank Rumpenhorst/AP
Foto: Frank Rumpenhorst/AP
Foto: Frank Rumpenhorst/AP

Söndag eftermiddag och jag ser på tv-versionen av Anthony Powells romanserie ”A Dance to the Music of Time” – på kvällen tar jag fram en av de tolv volymerna ur bokhyllan för att se hur Powell skildrade Quiggin. Måndag kväll, läser Bob Dylans roman ”Tarantula”, kopplar upp mig mot Internet för att se vad som har hänt på domänen ”Novell på nätet”, där amatörförfattare publicerar sig. Samma kväll hyr vi en video med filmatiseringen av ”Primary Colors”, den politiska satiren om Bill Clinton, baserad på en blandning av fakta och genrekonventioner.

Tisdag morgon – bläddrar igenom kultursidorna i två morgontidningar, skapar mig en bild av den aktuella litteraturen genom recensenternas citat, referat, värderingar. Onsdag ingenting – utom att jag sorterar barnens cd-romskivor, ställer Mumin- och Pongospelen rätt mellan Den magiska biografen och SIM-Safari. Torsdag kväll – lyssnar på en kassettbok medan jag stryker, slår sedan över till P1 för att hinna höra ett program med ett samtal om höstens böcker. Fredag eftermiddag, på väg hem från jobbet – lyssnar på Maria Lindströms skiva med inspelningar ur ”Fridas bok”, nynnar med i visorna medan vindrutetorkarna sveper bort snöflingor och regndroppar från vindrutan.

Annons
Annons

Genom alltsammans tidningsartiklar, tv- och radioprogram, datorers skärmar som blinkar med miljontals nyanser. Och hela tiden böcker: enstaka volymer, rader av ryggar, högar av volymer, döda träd förvandlade till praktiska och vackra verktyg för tanken. Böcker som en ständig del av vardagslivet, så självklar att den ibland blir osynlig. Att läsa för nöjes skull i fåtöljen och i sängen. Att citera fraser och uttryck. Att läsa godnattböcker högt. Att läsa recept bredvid spisen. Att leta efter borttappade volymer. Att jaga efter upplysningar i fackböcker. Att bära böcker i portföljen fram och tillbaka till jobbet, bära dem i plastkassar till biblioteket, från bokhandeln, till födelsedagsbarnet.

Det här är bara några glimtar av det litterära verkets villkor i massmarknadens och digitaliseringens tidevarv – exempel så banala och välbekanta att var och en omedelbart kan dra fram sina egna favoritexempel på mediala medborgarskap som är dubbla, tredubbla eller fyrdubbla. Det finns ett överflöd av exempel på hur det vi ibland kallar böcker eller texter, men rätteligen borde kalla ”litterära verk”, flyttar runt mellan medier och konstformer. Fiktion, allt är fiktion – och fiktionen finns överallt, oavsett mediet – även om bokmänniskor ibland tenderar att glömma på grund av den hållning som medieteoretikern Espen Aarseth har kallat ”mediechauvinism”.

Även om alla exemplen i artikelns upptakt har anknytning till böckernas värld, påminner de om att boken numera har en ganska marginell position i mediernas värld. Påståendet betyder självfallet inte att boken skulle vara dödsdömd eller hotad att bli en tjänare till de nya medierna.

Annons
Annons

Men de enorma förändringar av teknik och medier som har skett sedan boktryckarkonstens genombrott har ändrat bokens villkor i grunden. Visst blir boken kvar. Men kanske blir den kvar på ett sätt som liknar, låt oss säga, kyrkan eller järnvägen: institutioner och uppfinningar som är samhällsnödvändiga (och för många livsnödvändiga), som behåller sin prestige och unika användbarhet, men som på något sätt tycks ha passerat sin historiska höjdpunkt.

Nej, boken är inte utrotningshotad. Den kommer bara att få det litet svårare att överleva, den kommer både att få anpassa sig och söka efter sin särskilda livsnisch bland medierna. För klimatet ändras sakta. ”Tv is the thing this year”, sjöng Dinah Washington 1953. ”Radio was great / But it”s out of date.” Ja, visst var tv det nya och intressanta mediet vid början av femtiotalet – och har behållit den ställningen in i vår tid. Men det betyder inte att andra medier har slagits ihjäl eller drivits i väg. Radion blev inte föråldrad när tv kom, lika litet som videon lyckades döda radiostjärnan, flyget avskaffa järnvägen eller den franska upplysningen kyrkan. Men det är sant att äldre medier har förlorat i kraft och prestige och relativt sett har halkat efter i kampen om det som brukar kallas medietid, alltså den mängd tid som folk i genomsnitt lägger på mediekonsumtion.

Boken behåller fortfarande en stark prestige i förhållande till andra medier. Men den har inte längre någon privilegierad position eller någon särställning. Boken är inte föråldrad – den är helt enkelt statistiskt frånsprungen av andra medier.

Annons
Annons

Den traditionella tryckta boken är inte bara ett medium bland andra medier, utan numera också bara en bok bland andra slags böcker. Termer som kassettbok, e-bok, digital bok, interaktiv filmbok och hyperbok används just nu för material som publiceras på kassettband, cd-rom, olika slags ”läsplattor” och Internet. Vi kan kanske tycka att termerna är felanvända – är inte en bok något som består av trycksvärta, papper och omslag? Samtidigt påminner de oss om att den tryckta boken ofta fungerar i nära samspel med andra medier: som förlaga eller källa. Astrid Lindgren må vara Sveriges mest lästa och älskade författare. Och hon har sannerligen byggt sin berömmelse på boken. Men den vilar också på de elektroniska medierna: film, tv-serier, kassettband och dataspel.

Sett i efterhand framstår den tryckta bokens genombrott som en av de största mediala revolutionerna i mänsklighetens historia. Därmed innebar den också en IT-revolution som fortfarande sveper över världen. Den masspridda boken förde inte bara ut information, utan också nya metoder för att lagra och sprida upplysning, förströelse, skönhetsupplevelser och propaganda. Redan från början av Gutenbergeran var antalet tryckta volymer imponerande. Enligt en uppskattning trycktes 20 miljoner volymer i Europa mellan 1450 och 1500 – detta för en befolkning på 100 miljoner i de länder där boktryckarkonsten slog igenom. Under 1500-talet trycktes uppskattningsvis ytterligare 150-200 miljoner böcker.

Ganska snabbt förvisades det handskrivna ordet, de tidigare seklernas stora informationsbärare, till en alltmer undanskymd plats i det intellektuella livet. Samtidigt tvingade den ökande bokmängden fram nya sätt att lagra och organisera böckerna, nyligen fascinerande skildrade av teknikhistorikern Henry Petroski i ”The Book on the Bookshelf” (290 s, Alfred E Knopf, New York 1999).

Annons
Annons

Historisk statistik över bokproduktionen är notoriskt opålitlig, men allt tillgängligt material tyder på att utgivningen har fortsatt att stiga brant i västerlandet sedan 1500-talet, både räknat i antal titlar och i antal tryckta exemplar. Bakom denna utveckling, som pågick under flera sekler, låg förbättringar i den ekonomiska och kulturella standarden. Med industrialisering kom också de förutsättningarna för en modern marknadsekonomi i böckernas värld. Följden blev att boken förvandlades från ett verktyg för främst de lärda till en medium för större befolkningsgrupper. Genom romanens genombrott under 1700- och 1800-talen kom boken att nå ut till stora skaror och bära med sig konstnärliga upplevelser, eskapism och psykologiska insikter till sina läsare. Utvecklingen gick olika snabbt i olika länder, men följde ungefär samma uppåtspiral: större publik, lägre priser, fler böcker i hemmen, fler böcker utgivna och tryckta, större publik – repetera. Till sist var boken en del av vardagslivet, lika omöjlig att tänka bort som kläderna från en svensk vinter.

Tidningspressen uppvisar en liknande historisk utveckling – först som ett långsamt framväxande massmedium, sedan som en del av vardagslivet. I Sverige kom pressens stora genombrott decennierna kring sekelskiftet 1800-1900, och dagsupplagan, som vid sekelskiftet var cirka en miljon exemplar, hade 1975 växt till cirka fem miljoner exemplar. Sedan dess har tillväxten kommit av sig och totalupplagan har till och med sjunkit marginellt. I viss mån kan det kanske förklaras med andra massmediers genombrott, men kanske väsentligare är att marknaden tycks vara mättad. Som presshistorikerna har framhållit blev genombrottet för film och radio aldrig något hot mot tidningarnas tillväxt, medan tv:s framgångar tycks ha drabbat veckotidningarna snarare än dagstidningarna.

Annons
Annons

Vid slutet av 1800-talet var boken och tidningen de härskande medierna i Sverige – bägge i snabb tillväxt, bägge med en stor outnyttjad publik att erövra. Under 1900-talet kom sedan en serie mediala revolutioner som betydde att de elektroniska medierna fick sina genombrott. Bokvärlden och tidningsvärlden fortsatte att växa. Men de verkligt dramatiska förändringarna hördes i högtalarna och sågs på skärmarna. Och alltsammans gick snabbare och snabbare.

Filmen introducerades i Sverige vid slutet av 1890-talet och hade blivit ett medium för massunderhållning redan under 1900-talets första decennium. Tittarskarorna fortsatte att växa till mitten av 1950-talet, när biosalongerna kunde räkna in ca 80 miljoner besök om året. När tv började reguljära nationella sändningar 1956 var bions storhetstid över. På bara sju år förlorade biograferna hälften av sina tittare och 1997 hade de tappat fyra femtedelar av de tittare de haft vid mitten av femtiotalet. Denna nedgång berodde självklart inte bara på tv:s genombrott – också videons segertåg i de svenska hemmen bidrog starkt genom att förvandla biograferna till en uppvisningsarena och testbana för filmer som enklare och billigare kan ses i hemmet.

Radion fick ett snabbt genombrott i de svenska hemmen under tjugo- och trettiotalen och när tv kom blev succén ännu snabbare. Inte ens mediets mest entusiastiska förespråkare hade kunnat förutspå att nästan hälften av de svenska hemmen skulle ha en tv efter bara fyra år och tre fjärdedelar efter tio år. Därefter har tv:s mediala segertåg fortsatt med mer programtid, fler kanaler, svenska reklamkanaler och mängder av satellitkanaler. Att döma av siffrorna från senare år verkar folk närmast mätta på tv – även om antalet kanaler och andelen tittare ökar, så minskar den genomsnittliga tittartiden något. Kanske upptäcker tittarna att fler kanaler och fler program inte behöver betyda ett bredare utbud. Mer musik är inte nödvändigtvis detsamma som mer variation.

Annons
Annons

Under nittiotalet slog persondatorn och Internet igenom som medier för underhållning i hemmen. Interaktivitet, hypertext och digitalisering blev nittiotalets kodord. Säkert kommer datoriseringen att förändra villkoren för andra medier, men det gäller att minnas att användningen av persondatorer och Internet för annat än arbete och utbildning ännu så länge spelar en andraplansroll i användningen av medier som helhet. En undersökning från 1997 visade exempelvis att den dagliga användningen av medier i genomsnitt var nästan sex timmar. Mest tid lades på radio (132 minuter), därnäst kom tv (97 minuter), tidningar (29 minuter) och böcker (23 minuter), långt mer än användning av persondatorer i hemmet (10 minuter).

Det tog flera sekler för boken att bli ett medium för massläsning. För dagstidningarna gick det något snabbare, film och radio behövde bara ett par decennier, medan tv och video klarade sig med mellan tio och tjugo år. Medierevolutionens vågor rullar allt snabbare – och fiktionen fortsätter att surfa på dessa vågor. Fiktionen ger oss former för att tänka och känna, former som med stor framgång kan flyttas från ett medium till ett annat. Praktiskt taget varje nu levande västerlänning deltar i denna process, vare sig man gillar det eller ej, vare sig man är bokläsare eller ej. Så ser litteraturens nutida villkor ut när jag stänger av ljudanläggningen i min bil och går in till min läsfåtölj och bordet med mitt tummade exemplar av Birger Sjöbergs samlade dikter.

Nej, boken är ingen självklar behållare för berättandet – annat än för berättandet just i bokform – och det finns tecken som tyder på att den bokliga kulturen är i större nöd än vi kanske tänker oss. Kanske är den tryckta boken på reträtt? I morgondagens artikel ska jag behandla de skakningar i siffrorna som kanske tyder på en tryckkulturens annalkande kris, men också peka på hur bokvärlden tidigare har förmått tillgodogöra sig tekniska framsteg för att hämta styrka ur nya uppfinningar och nya medier.

Johan Svedjedal
Johan Svedjedal är professor i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet

Annons
Annons
Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons