Recension

Han bara slog och slogEn ohygglig sorgesång

SJÄLVRESPEKT Till en fransk kvinnojour ringer offer för våld i hemmet. Éléonore Mercier har samlat exempel på hur man presenterar sig när man tar steget att ringa – första steget på vägen mot en egen berättelse.

Uppdaterad
Publicerad
Annons

”Ni förstår nog varför jag ringer utan att jag behöver säga det.” Så lyder en av de 1653 meningarna i ”Han bara slog och slog”, ett av 1653 sätt att presentera sig och sitt ärende för den franska organisation som bär det könsneutrala namnet Violences Conjugales, alltså Våld i hemmet, men som väl i praktiken är en motsvarighet till svenska Kvinnojouren (mindre än 30 av de samtal som medtagits är från män). Under 17 år tog Éléonore Mercier emot 20000 samtal och gjorde till vana att skriva ner det första varje hjälpsökande yttrade i telefon: det är dessa anrop som destillerats till bokens 94 sidor.

Det är ohygglig läsning, i första hand naturligtvis på grund av det systematiska förtryck den vittnar om. Man räknar med att så många som två miljoner franska kvinnor varje år blir offer för misshandel i hemmet, och en siffra gör gällande att så många som 400 kvinnor varje år dör till direkt eller indirekt följd av våld i hemmet. Siffran är omdebatterad och är kanske tilltagen med sömsmån, men jag kan inte se att det skulle göra den bakomliggande verkligheten rimligare eller mindre skamlig för det samhälle som låter det ske.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons