Recension
Gammaldags manual om moderna människor
Den eviga frågan om vad människan är, egentligen, behandlas i den nyutkomna boken Kroppsmaskinerna. Manual till den moderna människan av Alexander Bard och Jan Söderqvist. Boken är den tredje delen i en trilogi med ambitionen att formulera inget mindre än en världsåskådning för vår tid. I de tidigare delarna har frågor om informationssamhället och nätet stått i centrum och nu är det alltså dags för själva människan. I beskrivningar av människan som en ”divid” snarare än en individ anknyter författarna till diverse postmoderna teoretiker med udden riktad mot vad som beskrivs som religiösa och humanistiska vanföreställningar om ett enhetligt jag med en fri vilja. De tar också död på den gamla frågan om det är arvet eller miljön som bestämmer vad en människa är, genom att framhålla att dessa aspekter inte går att separera från varandra. Det fysiska och det psykiska hänger också intimt samman och människan är lika mycket biologi som kultur. Inte några helt nya tankar – men framförda med hetta och engagemang.
Författarnas strävan efter att vara moderna till trots, vilar det något gammaldags över framställningen. Hela projektet påminner om försök som under 1800-talet gjordes att i en enda stor syntes förklara ”allt” i tillvaron. Liksom äldre systembyggare sveper Söderqvist och Bard genom historien, från begynnelsen och fram till våra dagar, i syfte att förklara hur det har blivit som det har blivit. På samma sätt som för 1800-talets världsåskådningsbyggare står Spinoza – enhetens filosof framför andra – högt i kurs och Descartes får spela rollen av den förhatliga dualismens profet. Allt hänger samman och allt saknar centrum – kanske kan detta sägas sammanfatta bokens bärande idé.