RecensionBokvåren 2016
Djupdykning i drakars och demoners värld
När äventyrsspel som "Drakar och demoner" och "Kult" spreds i folkhemmen under 1980-talet skrämdes allmänheten upp med tal om djävulsdyrkan och perversion. Men den som analyserar dem närmre hittar en unik form av ickelinjärt litterärt berättande. Sam Sundberg har läst två nya böcker om de svenska äventyrsspelens historia.
Det var tidigt 80-tal när fenomenet rollspel flammade upp i folkhemmet. Tv-utbudet var påvert på den tiden, datorspelen var primitiva och det var svårt att ens hitta fantasylitteratur bortom J R R Tolkien. Ur konfliktspelen, som fokuserat på fältslag och militär strategi, föddes så en ny typ av spel som lät spelarna skapa sina egna rollpersoner och bli aktiva deltagare i storslagna äventyr som krävde såväl tankearbete som kreativitet. För många av oss som provade var det en populärkulturell revolution.
Rollspelande har en stark lägereldskänsla. Spelgruppen samlas kring ett bord och samtalar sig fram genom en storslagen historia under många, ofta nattliga, timmar. Då och då avbryts berättelsen för spännande händelser där mångsidiga tärningar måste rullas för att avgöra om man lyckas smyga förbi en vakt, övertala en polis eller döda ett monster.