Recension
Pussy kastar ljus över svenska överklassens hederskultur
Kristina Hermansson
Publicerad
I den nyskrivna monologen Pussy tar Åsa Lantz sikte på överklassen. Inte genom att häckla eller skildra en frostnupen uppväxt. I monologens form blir perspektivet en medelålders kvinnas, utblottad och isolerad efter skilsmässan från den man som blev hennes biljett från arbetarhemmet i Mölndal rakt in i den göteborgska societeten.
Ensam på Göteborgs stadsteaters studioscen gestaltar Marie Delleskog den före detta lyxhustrun Gisela Manning (tidigare Henriksson). Iklädd strassprydda blåjeans, vit minkpäls och med ett ljuslockigt hårsvall gör hon ett nyanserat porträtt av en person som lärt sig inte bara stil och klass utan också självbehärskning.