Recension
En Heimat utan magi
Med berättelsen om bröderna Jakob och Gustav Simon tar Edgar Reitz oss tillbaka till ”Heimat” och byn Schabbach. Men magin vill inte infinna sig – berättelsen är för lång och för långsam.
Edgar Reitz gav oss en lika fantastisk som personlig historielektion i det tyska 1900-talet genom familjen Simons öden i sina tre tv-serier med utgångspunkt i den fiktiva byn Schabbach i Hunsrück i Rhenlandet. Den första omgången av ”Heimat” utspelade sig 1919–1982. I den andra tog han avstickare till München under de turbulenta åren 1960–1970. I den tredje delen återvände han till Schabbach och gav oss en direkt fortsättning fram till år 2000. Alla tre visades i SVT. Han gjorde också ett kort återbesök i ”Heimat-Fragmente – Die Frauen” år 2006.
Nu återvänder Reitz på nytt till Schabbach, men denna gång går han tillbaka i tiden till 1842, då den stora emigrationen av fattiga bönder och hantverkare till Sydamerika startade. Man kan se den som en motsvarighet till Vilhelm Mobergs ”Utvandrarna”. Längden på ”Det andra Heimat”, med underrubriken ”En krönika över längtan”, borde ha gjort den till en ideal tv-serie, men den är producerad som långfilm.