En finlandssvensk motsvarighet till Lena Anderssons ”Var det bra så?”, fast ändå inte. Så skulle man kunna beskriva Johanna Holmströms roman ”Asfaltsänglar”. Här görs en djupdykning i några av vår tids mest brännande och kontroversiella frågor: mångkulturalism, patriarkatets makt, konflikten mellan mera bokstavstroende respektive liberala tolkningar av islam, hedersrelaterat våld. Titeln anspelar på de ”fallna” muslimska flickor som på grund av drömmar och vägval som krockar med religiösa traditioner, kastas eller kastar sig över balkongräcket ”och spräckte sig själva och sin längtan över gatorna”. I centrum står två systrar, den femtonåriga Leila och den några år äldre Samira. I berättelsens nuplan ligger storasystern sönderslagen och i koma på sjukhuset. De skyldiga vet man inte vilka de är. Romanen hoppar på ett skickligt sätt mellan tiden före och efter dådet, och det dröjer ända tills bokens slut innan det skrämmande pusslet är färdiglagt.
Syskonen växer upp med en finländsk mamma och en pappa från Maghreb. Pappan är snäll men drar sig mer och mer undan familjen. Han jobbar som busschaufför, börjar dricka och lider av hemlängtan, samtidigt som han inte kan bestämma sig för vilken kultur han egentligen vill – eller kan – tillhöra. Han är troende men hans sätt att utöva islam betraktas som för slappt av den finska hustrun, som med frenesi bestämmer sig för att leva efter Koranens minsta bokstav. Det går naturligtvis ut över döttrarna. De får inte gå på skolans julfest, de måste bära slöja, får inte se på tv, och, ja, det blir liksom inte så mycket kvar för dem. Syskonen uppfinner olika mer eller mindre sinnrika motståndstaktiker, men de är hårt klämda också i skolan. De tuffa killarna kallar dem för hora, apa och liknande. En av romanens styrkor är den mycket finjusterade registreringen av maktspelet på skolgården, alltför ofta osynligt för, eller ännu värre, ignorerat av, lärare och andra vuxna. Bilderna av mobbingoffrets utsatthet kryper under huden och berör. Tack och lov har systrarna ett fåtal riktigt nära tjejkompisar som allierade, även om dessa vänskaper också periodvis utsätts för hårda påfrestningar.