Brinnande livet
Nobelpristagaren Alice Munros senaste novellsamling, ”Brinnande livet”, publicerades på svenska 2013 av Atlas förlag. Här är novellen som gav boken dess namn.
När jag var ung bodde jag i slutet av en lång väg, eller en väg som verkade lång i mina ögon. Bakom mig när jag gick hem från skolan och senare från high school, låg den riktiga staden som sjöd av verksamhet, som hade trottoarer och gatlyktor som tändes när det blev mörkt. Två broar över Maitland River markerade slutet på staden, en smal järnbro, där bilar ibland fick problem med vem som skulle köra in till kanten och vänta på den mötande, och en träbro för gående där det ibland fattades en planka och man kunde se rakt ner i det klara, snabbt flytande vattnet. Jag tyckte om det, men så småningom kom det alltid någon och ersatte plankan.
Sedan följde en liten sänka där det låg några fallfärdiga hus som varje vår blev översvämmade, men som ändå alltid beboddes av människor, olika människor. Och så ännu en bro, över kvarnfallet, som var smalt men djupt nog att drunkna i. Efter det delade sig vägen och fortsatte dels söderut uppför en sluttning innan den blev en riktig bilväg, dels runt den gamla marknadsplatsen och vidare västerut.