ANNONS
Scrolla ner till SvDScrolla ner till SvD

Recension

SootSotpartiklarnas dans skapar dov skönhet

Anna Ångström
Uppdaterad
Publicerad
Annons

”Mörkrets dans” var en term som en av butons pionjärer, Tatsumi Hijikata, tidigt använde för att beskriva sin provokativa dans, född i efterkrigstidens Japan som en reaktion på både västerländskt inflytande och en förkonstlad inhemsk scenkultur. Buton har sedan dess utvecklats i alla möjliga riktningar men rymmer i sin kärna ett slags civilisationskritik i det att den utmanar eller fördjupar vår uppfattning om skönhet, tid och plats i universum.

När Su-En (Susanna Åkerlund), en av butons främsta företrädare i Sverige, efter en rad gruppverk nu återvänder till soloformen i ”Soot”, är det sannerligen en dans i mörkret. Men ett mörker som glöder och föder nytt ljus under en koncentrad, ritualiserad akt som för Su-En tillbaka till butons klassiska rötter. Hennes personliga prägel är stark, men har inte det brutalt groteska uttryck som fanns i tidigare solon som ”Headless” och ”Slice”.

Laddar…