Recension
Sotpartiklarnas dans skapar dov skönhet
”Mörkrets dans” var en term som en av butons pionjärer, Tatsumi Hijikata, tidigt använde för att beskriva sin provokativa dans, född i efterkrigstidens Japan som en reaktion på både västerländskt inflytande och en förkonstlad inhemsk scenkultur. Buton har sedan dess utvecklats i alla möjliga riktningar men rymmer i sin kärna ett slags civilisationskritik i det att den utmanar eller fördjupar vår uppfattning om skönhet, tid och plats i universum.
När Su-En (Susanna Åkerlund), en av butons främsta företrädare i Sverige, efter en rad gruppverk nu återvänder till soloformen i ”Soot”, är det sannerligen en dans i mörkret. Men ett mörker som glöder och föder nytt ljus under en koncentrad, ritualiserad akt som för Su-En tillbaka till butons klassiska rötter. Hennes personliga prägel är stark, men har inte det brutalt groteska uttryck som fanns i tidigare solon som ”Headless” och ”Slice”.