Recension

BroderskapSom att titta på ”Game of thrones” med ljudet av

I den avslutande delen av sin revolutionsroman orkestrerar Hilary Mantel skickligt ett rikt myller av personer. Men vissa partier blir som att titta på ”Game of thrones” med ljudet avstängt – läckert producerat, men man hör inte vad författaren säger.

Håkan Lindgren
Publicerad
Annons

Ja, jag är medveten om vad Karl Kraus har sagt: när en bok kolliderar med ett huvud är det inte nödvändigtvis bokens fel om det uppstår ett ihåligt ljud. Men jag måste erkänna det från början: jag får ingen kontakt med den här boken.

Bara Mantel slutar redovisa huvudpersonernas skolgång, så att handlingen (och huvudena) kan börja rulla kan det här bli riktigt bra, tänkte jag medan jag läste första delen. Men de invändningar jag hade när jag recenserade ”Frihet” (SvD 10/4 2016) förstärks när jag läser ”Broderskap” (se också Josefin Holmströms recension av del två, SvD 22/11 2016).

Annons
Mer från Startsidan
Annons
Annons