Falskheten gav Miłosz kraft och klokhet
Ska en poet begrunda de stora, tidlösa frågorna, eller ge sig i kast med de frågor som en viss historisk situation ställt honom inför? I långdikten ”Traktat om poesin” visade Czesław Miłosz att de ”orörliga” frågorna i själva verket är oupplösligt sammanbundna med den konkreta samtidshistorien.
”Orfeus och Eurydike” av den polske författaren Czesław Miłosz är kanske en av världens vackraste kärleksdikter. Den handlar om hur den antika mytens Orfeus färdas ner i underjorden för att hämta hem sin döda Eurydike genom att spela sina sånger och beveka underjordens drottning Persefone, som bevekas. Eurydike får följa med, men på ett villkor: att Orfeus inte vänder sig om för att se på henne förrän de kommit upp. Orfeus lovar och de ger sig av. Men strax innan de når fram till jordytans ljus drabbas Orfeus av ett tvivel han knappt kan bärga. Tänk om hon är borta? Han måste vända sig om. Bakom honom står: ingen.