Isabella Löwengrip: ”Jobbet är min största kärlek”

Isabella Löwengrip rusar över Östermalmstorg under ett lånat paraply. En potentiell investering väntar två kvarter bort. Hon håller högt tempo. För några veckor sedan höll det på att kosta henne lokalsinnet.
Löwengrip var på väg hem till sin mor när hon insåg att hon glömt bort vägen.
– Jag har kört sträckan hundra gånger förut! Efter det blev det meditation och ingen alkohol på ett tag. Man måste gasa och bromsa hela tiden, annars går man in i väggen.

Entreprenören, bloggaren och investeraren tycks leva efter Gustav VI Adolfs valspråk. Plikten framför allt. Löwengrips liv är anpassat efter businessen. I hemmet på Lidingö sköter en heltidsanställd markservicen. Under morgonens första avstämningsmöte blir hon sminkad av makeup-artist. En självklar beståndsdel i Löwengrips ”time management”. Den enda komponent hon ännu inte effektiviserat är bloggen, den som gjorde henne känd som Blondinbella för det svenska folket. Hon skriver fortfarande inläggen själv för att inte kompromissa med det personliga tilltal som satte henne på kartan som fjortonåring och fortfarande utgör fundamentet i hennes affärsverksamhet.

Isabella Löwengrip föddes i Stockholmsförorten Järfälla men blev känd som innerstadstjejen ”Blondinbella”. Ett alias hon skapade som 14-åring och som gjorde henne till Nordens största bloggare. Unga kvinnor förfördes av livsstilen, medan äldre – som Miljöpartiets dåvarande språkrör Maria Wettersrand – förskräcktes av smygreklamen.

I dag är hon 27 år.

Som nyskild tvåbarnsmor driver hon fyra bolag med en total omsättning på 75 miljoner kronor (2017). Det största bolaget LCC, Löwengrip Care and Color, säljer hudprodukter. I skönhetsindustrin har hon hittat en guldgruva. Få returer, säsongssäker försäljning och höga marginaler.

Hon spår att det skandinaviska naturliga skönhetsidealet kommer konkurrera ut den koreanska trend som dominerat skönhetsmarknaden på senare år, och planerar lansering i USA och i Mellanöstern. Nyligen lånade Löwengrip den svenska ambassaden i Riyadh i marknadsföringssyfte.
– Vi bjöd in en massa prinsessor och deras influencers. Det var jätte-jättekul.
Vid sidan av LCC, som hon oblygt jämför med Estée Lauder och hoppas ska utvecklas till ett familjeimperium, investerar hon i startups med sin egen publik som valuta.
– Jag såg hur Schibsted gjorde. De tog alla sina kanaler och köpte in sig i bolag genom att använda sin räckvidd istället för kapital. Det är så jag håller på att bygga min koncern.

Hösten 2015 blev hon delägare i fertilitetsappen Natural Cycles i utbyte mot exponering i hennes kanaler. Två år senare värderas bolaget till en miljard. När Södersjukhuset i Stockholm förra veckan anmälde Natural Cycles till Läkemedelsverket efter att 37 kvinnor blivit ofrivilligt gravida, försvarade delägaren bolaget i DI Digital.
– Min styrka är att jag går in i bolag som ska nå kvinnor. De flesta riskkapitalbolag tittar inte på den målgruppen.

Det betyder inte att hon är ointresserad av andra områden. På sin blogg tänker hon högt: ”Jag vill öppna spa runt om i världen, ta fram vackra underkläder och sovplagg, ha egna blowdry-barer, investera i AI som hittar sjukdomar innan de bryter ut och göra sjukvården proaktiv istället. Jag vill verka inom genmodifiering av embryon, för att minska sjukdomsrisk och ge bättre levnadsstandard. Listan kan göras så lång.”
– Jag läser väldigt mycket forskningsrapporter om vad som väntar oss. Jag älskar bitcoin och blockchain och kollar på en egen kryptovalutaportfölj. Vi funderar på hur vi kan jobba med blockchain i alla våra bolag för att spåra leveranser. Just nu tittar jag på ett bolag som forskar på stamceller. Det är perfekt när man som förälder kan spara stamceller på sina barn om något skulle hända dem.

Till skillnad från de flesta andra unga entreprenörer har Isabella Löwengrip en färdig organisation som kan förvalta hennes idéer. Hon har alltid föredragit en friare roll och låtit andra ta hand om dagsbestyren. På gymnasiet anställde hon en två år äldre assistent som svarade på mejlförfrågningar medan hon fokuserade på skolan.

Framgångarna har fött en ny livsstil. Hennes barn kommer att växa upp med andra referensramar än hon själv, menar hon. Häromdagen hittade hon dem lekandes på golvet i villan på Lidingö.
– De låg ner under varsin filt. Jag frågade ’vad gör ni?’. ’Vi flyger’, svarade de. Jag inser att det inte är många barn som flyger business class. Jag flög inte alls när jag växte upp. Ibland funderar jag på hur jag ska göra för att ge dem samma drivkraft som jag. Men inser att det kanske inte går.

Med åren har bloggen professionaliserats. I dag finns den på fem språk och sysselsätter tio anställda. Osminkade selfies har ersatts av stylade och ibland retuscherade bilder tagna av proffsfotograf. Men hon är inte rädd för att skapa en distans till sina följare.
– Det är en utmaning när standarden i ens vardag ändras och det blir ett glapp till hur massan lever, absolut. Samtidigt tror jag att människors känslor om vad vi går igenom är ganska lika. Så länge man inte glömmer bort var man kommer ifrån och förklarar resan tror jag att de tycker att det är intressant.

Hon betraktar sitt personliga varumärke som en förutsättning för bolagen. Det är lättare att bli omskriven på nya marknader med en synlig frontfigur. Samtidigt kan ett personligt snedsteg äventyra affärerna. Isabella Löwengrip är noga med riskkalkylen. Hon hamnade nyligen i en rutinkontroll på Lidingö när hon var ute och körde sin vita Porsche ”Sky” (på bloggen konstaterar hon att registreringsplåten är ”otroligt passande”, att lämna Porsche-butiken i Segeltorp med ny bil kändes som att lämna BB med nyfödd bebis) med barnen i baksätet.

– Då ser jag hur polisen stoppar mig för att blåsa. Jag hade druckit tre glas vin kvällen innan och tänkte: ’vad fan gör jag nu?’. De kommer ta mig till någon stor piketbuss och ringa barnens pappa och sedan blir det stor rubriker om rattfylla!

Jag försökte backa ut men det gick inte för det var bilar bakom mig. I huvudet konstruerades katastrofscenariot.
– Det är sånt som kan göra att Apoteket hör av sig och säger ”Vi kan inte backa LCC längre för vi har en vit jul-kampanj”. Isabella Löwengrip klarade sig dock, alkoholen hade lämnat blodet. Hon skrattar åt sig själv.

Kändisskapet har medfört vissa nya procedurer. Hon dejtar till exempel alltid utomlands.
– Ska jag träffa en person gör jag det i ett annat land. Det är två timmar till London. En till Paris. De gånger jag bara vill vara Isabella och inte tänka på morgondagen åker jag någonstans. Annars hamnar det i en skvallertidning. Det tar fokus från bolaget.
Hon erinrar sig några mer och mindre minnesvärda dejter efter skilsmässan i maj.
– I somras var det någon dejt på franska Rivieran och sedan var det Italien en vända. Nu ska jag till New York. Jag åker dit på jobb och kopplar på två dagar till dejten. När jag träffar någon måste det vara något som är lustfyllt. Snart ska jag åka till Maldiverna med samma person som jag träffade i New York. Det är så det får bli. En vardag hemma har jag redan. Jag behöver ingen att gosa i soffan och kolla på tv med en tisdagskväll. Aldrig!

Hon vill ha någon som är spännande och ”har sitt”. Den självständiga kvinnan 2017 ställer högre krav på män eftersom hon klarar sig utan dem.
– Jag pratade länge om detta med Alexander Bard. Kvinnor i dag har sin egen karriär, sin egen ekonomi, vi kan få barn själva. Ska en man komma och konkurrera med det liv man har måste han verkligen ha något att erbjuda. Vara rolig, smart och driven och ge massa kärlek och peppa en. Annars kan det vara.

Isabella Löwengrips nya livsfilosofi utgör antitesen till det familjeliv hon levde och marknadsförde tidigare. Hon gifte sig vid 22 och var villaägare och tvåbarnsmor vid 24. I sin blogg demonstrerade hon tvåsamhetsnormen med bilder på barn, man, hus och bil. ”Blondinbella” blev ett slags symbol för nittiotalisterna som revolterade mot de sökande 70-och 80-talisterna genom att leva vuxenliv. Hon gapskrattar när jag påpekar det.
– Jag vet. Herregud. Jag skrev om hur fint det var med kärnfamiljen och hur vi lagade oxrullader och kollade på Let’s dance.

Sedan betraktar hon sig själv med terapeutisk blick.
– Där och då var det för att jag inte hade en trygg barndom. Det var ett sätt att få min egen primära familj. Nu har jag insett att det är mycket bättre att hitta den grundtryggheten i mig själv i stället för i en relation.

Hon beskriver den makrostruktur hon vill krossa. Enligt den Löwengripska trendanalysen är trygghetsnormen under upplösning. Hon anmäler sig själv som frivillig förgrundsgestalt i den revolution hon förutspår.

– Jag tror att vi kvinnor levt i mäns skugga i så många år att vi format oss efter att det är okej att ha en trygg tvåsamhet som inte är hundra. Men vår generations trygghet är att vi har ett socialt nätverk. Ju starkare nätverk desto mindre blir behovet av en halvdan partner hemma. Det blir viktigare att hitta rätt. Att leva med någon i femton år bara för att ha lite sällskap tror jag kommer att försvinna. Kan jag speeda på den processen, så gärna!

Hon har ett stort socialt nätverk, men få nära vänner. Förutom sina grannar och arbetskamrater umgås hon inte med många. Det slår henne ibland att hon är ensam.
– Jag har inte någon att ringa och berätta allt för. Jag är ganska instängd i mig själv. Det har blivit så eftersom min tillit förstördes i barndomen. Det är en sorg i sig. Det gör att jag kan känna mig ensam på resan. Men jag lever också ett ganska extremt liv. Det kan dröja tre dagar innan jag svarar på ett sms, det är inte alla som står ut med den typen av vänskap. Det gör också att jag dras till likasinnade. Många av mina vänner lever i rampljuset eller under hård press. Man ses två-tre gånger om året och sms:ar lycka till ibland. Fine.

Plikten framför allt.

I Löwengrips fall är plikt likställt med passion.
– Jag har insett att jobbet är min största kärlek. Det var något som jag skämdes för förut. I dag är jag stolt. När jag jobbar för mycket tänker jag att jag är en förebild för mina barn ändå. De hade en mamma som kom från ett höghusområde och tog sitt bolag från noll till en miljard på några år.