RecensionNy poesi
Han skildrar äldrevården med uppgiven intensitet
I sin nya bok har naturlyrikern Lennart Sjögren flyttat dikten in i ålderdomshemmets slutna rum. Men trots att en hoppfull vår anas mot slutet får de människor Sjögren porträtterar aldrig riktigt tydliga konturer, skriver Therese Eriksson.
Glänsande rött utanpå, saftigt vitt inuti. Bara titeln på Lennart Sjögrens nya diktbok, ”det röda äpplet”, leder tankarna till frukthandlaren och hans sällsynta jätteäpple i Jan Lööfs klassiska bilderbok ”Sagan om det röda äpplet”. Där är frukten dyrbar och åtråvärd och landar efter en rad förvecklingar hos den tålmodige gubbe som vet att låta ett äpple mogna till perfektion innan han sätter tänderna i det.
Lennart Sjögrens röda äpple är inte annorlunda, men begäret efter det är inte detsamma; äpplet är inte utom räckhåll, det ligger där i fruktskålen, men frestelsen har bedarrat. Man anar i diktraderna också en viss nostalgisk längtan efter en tid då begäret var livskraftigt.