RecensionSvD Kultur rekommenderar
Rasande välgjort och oändligt spännande
Medan Tilda Lovells små skulpturer sätter fantasin i brand väcker Sara-Vide Ericsons måleri känslan av att något dramatiskt ska hända. Det blir en projektionsyta för tankar man inte ens visste att man hade.
En kvinna vadar i en skogssjö. I en annan scen knäböjer hon och betraktar likt Narkissos sin spegelbild i grumligt vatten. I det monumentala porträttet ”Retrieving what’s mine” bär hon på en sadel. Hennes blick leder mot ett annat verk, där en häst håller på att drunkna i en myr.
Sara-Vide Ericsons konst har ofta förankring i verkliga händelser. Samtidigt handlar den om det som pågår i det undermedvetna, i själens botten. I de tidiga tonåren tvingade hon ner sin häst i en myr för att gena vägen. För djuret, som trampade ner i gyttjan, blev det en brutal kamp på liv och död. För henne själv blev det en omskakande konfrontation med egen makt och vanmakt, med ett ögonblicks beslut och dess konsekvenser.