Upptäck Tartu – blivande kulturhuvudstaden

Utanför Saluhallen i Tartu står en jättestor staty av en gris. Att gå in känns som att göra en tidsresa. Här säljer små gummor och gubbar allt från grönsaker, nötter och bär till korvar, kött, honung och fisk.

– Smaka på det här, det är probiotika, säger en av gubbarna och bjuder på ett smakprov syrad vitkål. Det smakar friskt, fermenterat, lite som pizzasallad.

På väggen bakom honom står rad efter rad av olika grönsaksinläggningar och hasselnötterna som ligger i nät på disken har han plockat själv. Det luktar rökt av olika korvar och kassler.

Estlands näst största stad ligger lite drygt två timmar med buss från Tallinn. Man kan likna den vid en estnisk version av Lund: båda är universitetsstäder med ungefär 100 000 invånare. Tartus universitet grundades dessutom av den svenske kungen Gustav II Adolf 1632.

– Var fjärde person som bor här är student. Stadens slogan är ”A city of good thoughts”, berättar Kristina Mullamaa som guidar oss runt i gamla stan.

Efter en väldig brand som förstörde en stor del av stadskärnan 1775 återuppbyggde man nästan alla hus i klassicistisk arkitektur. Man hade ett antal utföranden att välja mellan och populärast var fasad nummer 44 med pelarutsmyckning, som man bland annat ser på rådhuset.

Estland har en stormig historia. Landet har styrts av ryssar, tyskar, svenskar och danskar i omgångar, vilket märks även i Tartu. Bron som korsar floden Emajõgi byggdes på 1950-talet, men ritningarna till den tidigare bron godkändes av Katarina II av Ryssland.

– Det var den största och viktigaste bron i hela Baltikum, bland annat åkte Balzac över den, upplyser Kristina Mullamaa.

Vi passerar konstmuseet, som ligger i ett hus som lutar mer än det lutande tornet i Pisa. I chokladbutiken Kalev säljs chokladkakor, praliner och marsipan från det estniska märket med samma namn. Och på kafé Werner utanför universitetsbyggnaden brukade författare och intellektuella samlas under Sovjettiden. En gång ställde sig en blek och smal poet upp och läste hela det kommunistiska manifestet, berättar Kristina Mullamaa.

Om drygt ett år är Tartu kulturhuvudstad och förberedelserna har pågått länge. Planen är att arrangera över 300 kulturevenemang i staden under året. Från teater till sång och dans.

– Körsång är väldigt typiskt för Estland, jag tror att nästan varenda person har sjungit i kör någon gång i livet, säger Kaidi-Lisa Kivisalu som jobbar med kulturhuvudstadsåret.

Vi träffar henne på Aparaaditehas, ett före detta fabrikskomplex sydväst om centrum som idag hyser en rad olika verksamheter. Från destilleri och surdegsbageri till butiker som säljer vinylskivor, vintagekläder och lokal design. Här ligger även Tartu Gallery, där Silja Truus jobbar.

– I första rummet säljer vi verk av lokala konstnärer, men inne i galleridelen visar vi mer etablerade konstnärer. Just nu en fotoutställning med bilder av Heikki Leis.

Bara en kort promenad bort ligger en annan gammal fabrik. I byggnaden tillverkade man skor förr i tiden, men nu fungerar den som det interaktiva tryckerimuseet Typa. Besökarna får inte bara en guidad tur genom boktryckarkonstens historia, utan även chans att prova på att trycka själva.

– Annars förstår man ingenting av hur maskinerna fungerar, säger Charlotte Biszewski och visar upp några olika typer av papper de trycker på.

Hon är en brittisk grafiker och konstnär som bestämde sig för att stanna kvar efter ett konstnärsresidens.

– Man kan göra papper av nästan vad som helst som kommer från växtriket: rabarber, löv, vass, gamla bomullstyger och bark. Just nu trycker vi en poesisamling, det blir en annan känsla när det inte är helt perfekt.

Tar man sig rakt österut kommer man till stadsdelen Karlova. Fram till början av 1900-talet gällde stadens byggregler inte här, så människor byggde billiga trähus huller om buller. Idag är den art nouveau-inspirerade byggnadsstilen ett av områdets främsta företräden.

Karlova håller på att gentrifieras och bredvid ganska förfallna villor ligger nyöppnade restauranger och baren Barlova där stadens hipsters samlas. Även kaffebaren Karlova Kohv hittar man här. Och en massa gatukonst.

– Tartu är en väldigt gatukonst-positiv stad, jag tror vi har 17 hus med muralmålningar eller skulpturer. Vi har haft en gatukonstfestival här sedan 2010.

Det berättar Timo Parts som jobbar som gatukonstguide.

– Den mest kända gatukonstnären kallar sig Edward von Lõngus och är ungefär som Estlands Banksy. Även han gör stencilerad konst med politiska budskap. Idag säljs hans verk dyrt på auktioner. Men vi har också många kvinnliga gatukonstnärer.

Timo Parts har bott i Tartu i hela sitt liv. Han säger att han gillar att det är så lugnt och stressfritt här.

– Och så är det nära till allt, det tar aldrig mer än en timme att gå någonstans.

I Karlova finns ett modernt ställe som serverar friterad kyckling, annars det främst i centrum man hittar restaurangerna. På Kampus kan man välja mellan burgare, sallader och en mer genomarbetad meny. Vi äter små potatiskakor med purjolök och hollandaise, fläsksida och öring på japanskt vis i en ung miljö.

Nere i Pühaste Kelder serveras lokal mikrobryggd öl som påminner om något danska Mikkeller skulle ha kunnat göra. Gose med tropiska frukter och en ale med earl grey-smak. Och hotellrestaurangen Hõlm är rekommenderad av både White Guide och Michelinguiden. Här äter man eleganta rätter lagade på lokala råvaror, som vaktel, rådjur och blinier med gräddfil och rom.

Estländarna är också bra på sötsaker och det finns gott om konditorier med läckra bakverk. När prinsessan Victoria var på statsbesök ville hon absolut dricka kaffe på klassiska Kafé Pierre, men på GMP Patisserie är bakelserna än mer fotogeniska. Glänsande kupoler av choklad, havtorn eller salt karamell.

– Den med hallon och pistage är särskilt populär, säger tjejen bakom disken.

Man bör inte heller missa stadens Nationalmuseum, vars nuvarande byggnad ritats av en fransk arkitektbyrå och knyter an till Tartus historia. Den ligger på en tidigare sovjetisk militärbas en bit norr om staden och huset påminner om en landningsbana för flygplan.

– Vi har två permanenta utställningar och två tillfälliga, men vi anordnar även festivaler och konserter, säger guiden Eve-Liis Abroi.

En av de permanenta går igenom hela Estlands historia, från 1987 och baklänges. Från estniska uppfinningar som Skype – som grundades av Niklas Zennström och Janus Friis och utvecklades i Estland – via Sovjettiden, järnridån, häxprocesserna och en samling böcker till svenskarna som flyttade till kustregionerna under bronsåldern, folkdräkter och ett gammalt och mycket välbevarat skelett av en estnisk kvinna.

Här hittar man även det första exemplaret av den estniska flaggan, som ursprungligen var en studentflagga.

– Den svarta färgen symboliserar den mörka jorden och den bedrövliga historien, den blå symboliserar himlen, sjöarna och havet och den vita står för snön och den ljusa framtiden, säger Eve-Liis Abroi.