RecensionKonstutställningar
Färger och mönster suger fast blicken
Ayan Farah kombinerar personlig historia med geopolitik. Fredrik Söderberg bearbetar historia och mystik. Deras arbetskrävande metod lockar Håkan Nilsson till att fundera över vad bilderna vill.
Vad vill bilden? Jag kommer tänka på den amerikanske konsthistorikern William JT Mitchells irriterande fråga när jag går på två olika med ändå sammanlänkade utställningar på Hudiksvallsgatan. Frågan har irriterat mig i decennier. Dels för att det enkla svaret är att bilden inte vill någonting, bilder har ingen vilja. Dels för att jag ändå inte kan avfärda tanken. Och här, inför Fredrik Söderbergs detaljrika exakthet och Ayan Farahs sammansydda tygstycken, lockas jag verkligen till att fundera över vad konstverken vill. Eller kanske gör, men det ändrar ju inte mycket i sak.
Både Ayan Farahs och Fredrik Söderbergs konstverk är försåtligt enkla att ta in. Farah rör sig i ett slags postgeometriskt måleri där tygbitar har fogats samman likt ett stort lapptäcke och på så vis både utgör material och komposition, både struktur och färgsättning.