Är detta verkligen den bästa filmen genom tiderna?
Den beskrivs ibland elakt som ”en film om att skala potatis i realtid”, men nu har ”Jeanne Dielman” från 1975 röstats fram som tidernas bästa. Vad är det som gör att filmkritikerna har fastnat för Chantal Akermans radikala uppvisning i odramatiskt skeende?
Lampor som tänds, lampor som släcks. Stup i kvarten, genom hela filmen. Själva dramat klockar över 200 minuter, och lika stort är nog antalet gånger som ljuset i filmen går på och av, nästan alltid genom titelpersonens försorg.