Vi köper skor när vi längtar efter det genuina

Publicerad
Annons

I sista säsongen av tv-serien Sex and the City annonserar huvudpersonen Carrie Bradshaw att hon tänker gifta sig. Hon ska ta sig själv till äkta maka i protest mot att det inte finns några bemärkelsedagar för singelkvinnor. Som enda bröllopsgåva önskar hon sig ett par nya Manolos för att ersätta paret som försvunnit på en babyshower hemma hos vännen Kyra. Hon som är allt som Carrie inte är: gift, småbarnsmamma och hemmafru. De försvunna skorna, eller rättare sagt deras hisnande pris på 485 dollar, blir till en infekterad diskussion dem emellan om val i livet. Naturligtvis får Carrie sina silvriga sandaletter till slut och tittarna bekräftelsen att innehållet i en skokartong mycket väl kan fungera som substitut för barn och livslång kärlek.

Scenen är inte bara ett exempel på tv-seriens nyskapande produktplacering där varumärken tilläts bli lika tongivande i handlingen som rollfigurerna. (Något som har fått biofilmen med premiär i helgen att kallas ”Superbowl för kvinnor”.) Den speglar även vår tids konsumtionsdebatt. På ena sidan har vi dem som i Carrie ser en oberoende kvinna, en modern feminist med eget kreditkort, som genom sin hedonistiska shopping gör uppror mot majoritetssamhällets värderingar. På den andra dem som betraktar lyxkonsumtion som något djupt omoraliskt. Drömmar om dyra handväskor och skor är i en värld fylld av nöd, svält och smältande glaciärer riktiga ”skitdrömmar”, för att låna författaren Nina Björks ord. Jag har förstås ingen aning om vad Björk själv har på fötterna (men jag skulle gissa på ett par ekologiska Blackspots tillverkade i hampa och återvunna bildäck). Vad jag däremot vet är att när det gäller varumärken och vilka signaler de sänder ut finns det få konsumenter som är lika picky som medelklassens konsumtionskritiker.

Annons
Mer från Startsidan
Annons
Annons