Recension

DiabetikernVälsignad av en diagnos

Uppdaterad
Publicerad
Annons

Bland det bästa med Aleksander Motturis debutroman ”Diabetikern” är att den är så oemotståndligt underlig. Den liknar inte mycket jag har läst tidigare, utom möjligtvis Christer Hermansson, vars bisarra, lätt motbjudande och alldeles underbara gestalter är en sorts litterära släktingar till den namnlöse jagberättaren i Motturis roman.

Berättelsen inleds med att huvudpersonen får veta att han lider av diabetes. Nej förresten, lider av är helt fel ord. Han blir nämligen alls inte drabbad av beskedet. Insikten om att han har en kronisk sjukdom fyller honom tvärtom med en obeskrivlig lyckokänsla. Han fullständigt förälskar sig i sitt tillstånd. Äntligen har hans liv fått en mening och han kastar sig med liv och lust in i sin nya tillvaro, med allt vad det innebär av dagliga injektioner, blodsockermätningar och välplanerade måltider.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons