Recension

MetropolisÖvertydlig, svår och utan udd

Robert Fux och Patricia Vázquez Iruretagoyena.
Robert Fux och Patricia Vázquez Iruretagoyena. Foto: PETRA HELLBERG
Publicerad
Annons

Framtiden har alltid fascinerat människan – liksom undergången. Efter att moderniteten kom på bred front efter förra sekelskiftet producerades mängder av dystopiska, futuristiska fantasier om en segregerad, automatiserad värld där en övervakad arbetarklass förslavades medan en elit njöt det goda livet.

Ett tidigt sådant alster är romanen ”Metropolis” av Thea von Harbue från 1925 som två år därefter blev film av Fritz Lang. På Klarascenen spelas nu en scenversion som stilmässigt också hämtat inspiration från tiden; ett slags scenisk, rysk konstruktivism. Regissören Malin Stenberg anammar här en stiliserad form med gruppscener, dans och en uppstyltad maskinmässighet. Ett slags lek – hoppas jag – med alla våra förväntningar på genren.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons