Recension
Fräckt elitistisk bok om lysande förebilder
Georg Kleins nya bok Meteorer handlar om tre särlingar som han beundrar, den ungerske tonsättaren Béla Bartók, den judisk-amerikanske genetikern Seymour Benzer och den amerikanska botanikern och Nobelpristagaren i medicin Barbara McClintock. Men är det en essäsamling som Klein skrivit? Knappast. Tankarna flödar i alla riktningar, den röda tråden är ibland svår att hitta. Och det händer att man sitter där och undrar om inte även den store tumörforskaren till sist drabbats av åldrandets värsta lyte, nämligen ordrikedom. Superlativen och de starka adjektiven hopar sig när han börjar beskriva sina hjältar. De är världens märkligaste, mest geniala, mest skarpsinniga, moraliskt mest högtstående.
Men se! Plötsligt glömmer läsaren skavankerna och sitter där likafullt hänförd och betagen. Ty Klein skriver med passion om något viktigt, om människor som insett vad som gör livet värt att leva, gestalter som han känner tydlig affinitet med. De ägnar all sin energi åt vad de valt som sin livsuppgift i konst eller vetenskap. De ger fullkomligt sjutton i karriär, applåder, berömmelse. Det är saken och resultaten som gäller och ingenting annat. De fnyser åt medial uppmärksamhet och makt, de gillar inte sällskapsliv, uthärdar knappast ens något så trist och trivialt som akademier och symposier. De är ensamvargar i sitt labb eller vid sitt notställ. Men de vet vad de vill med sina liv.