Deckaren är överallt
LIKRIKTNINGENS TRIUMF SvD Kultur bad några skribenter att diskutera hur vi värderar och omvärderar det som hyllats och ratats. I dag skriver författaren Anna-Karin Palm om hur deckarlitteraturen kom att omvärderas i Sverige och bli den dominerande litteraturformen.
Om man vill fundera över hur litterära värderingar skiftar över tid, kan det vara intressant att se närmare på deckargenren. Hur gick det till när underhållningslitteratur fick status och världsrykte? När den svenska deckarvågen inte bara svallade ut över världen utan även dränkte nästan hela den inhemska bokmarknaden?
Det brukar debatteras om deckargenren föddes hos amerikanen Edgar Allan Poe eller hos engelsmannen Wilkie Collins. Poe publicerade sin ”Morden på Rue Morgue” redan 1841 och skrev därpå en rad noveller om gentlemannen Dupin som löser brottsmysterier. Collins ”Månstenen” kom inte förrän 1868, men var möjligen först med att i romanform skildra ett brott och dess uppklarande. Både Poe och Collins skrev sina verk i medveten ambition att nå den nya massmarknaden för litteratur, genom publicering i populära tidskrifter. När Conan Doyle skapade sin detektiv Sherlock Holmes 1887 var genren ett faktum, och med CK Chesterton, Agatha Christie och DorothyLSayers tog detektivromanen i början av 1900-talet ett stort kliv bort från det gotiska arvet och äventyrsberättelserna.