Recension

ChiaroscuroPå väg mot ett eget uttryck

I Break Horses
I Break Horses Foto: PRESSBILD
Stefan Thungren
Publicerad
Annons

Två år efter debuten ”Hearts” har det hänt något med I Break Horses ljudbild, de allra mest introverta shoegazer-influenserna har fått ta några steg tillbaka till förmån för en mörk syntpop med rötter i 1980-talet. Maria Lindéns sång är lika trolskt svävande över de nu elektroniskt präglade ljudlandskapen, och på spår som ”Denial” är det Alphavilles synttrummor som kan anas, snarare än My Bloody Valentines gitarrmattor. Kanske var det så här många hade önskat att The Knifes senaste album skulle ha låtit, om de nu inte hade krånglat till för det sig? Att ”Chiaroscuro” är släppt på det Cocteau Twins-grundade skivbolaget Bella Union, säger också en del om hur det låter, men I Break Horses verkar ändå vara på rak bana mot ett eget uttryck.

Annons
Mer från Startsidan
Annons
Annons