LeklustZeh skriver om unga som framtidens mörker

På omslaget det slående författarnamnet och titeln i neonliknande bokstäver och två fotografier som bildar en filmremsa föreställande två förföriska kvinnoben med svarta stay-ups, vilket föranleder en man i bakgrunden att på klassiskt manér lossa på slipsknuten. Det är tur att det inte alltid är fördomarna som avgör vilka böcker vi väljer att läsa, ty det här är inte någon ny tantsnusktitel av Jackie Collins, utan den unga tyska författaren och juristen Juli Zehs andra roman Leklust, som i dag utkommer på svenska, och vars första mening lyder: ”Tänk om nihilisternas barnbarnsbarn för länge sedan skulle ha flyttat ut ur den dammiga butiken med andaktsföremål som vi kallar vår världsåskådning?” Juli Zeh kan konsten att bygga meningar med hjälp av högst originella tankeförbindelser, och hon kan foga ihop dessa meningar till en 500-sidig roman med en formmedvetenhet som vill övertyga oss om att hon inte gjort något annat än att skriva böcker de senaste hundra åren. Med samma skärpa träffar hon den nya romanens brännpunkt redan i den andra meningen: ”Om de hade lämnat de halvtömda lagren med värdefullt och värdelöst, nyttigt och nödvändigt, riktigt och rätt, för att återvända till djungelns viltstigar där vi inte längre kan se dem, än mindre nå dem?”

Ja, hur relatera till en kategori människor - dessa nihilisters barnbarnsbarn - som inte ens vill bli relaterade till? Som raserar konventioner utan att ersätta dem med nya? Ungdomen är i det avseendet inte bara framtidens ljus, utan också samtidens hotande mörker. Liksom debuten ”Örn och ängel” är ”Leklust” en knivskarp och språkligt prunkande studie i den unga människans våldsamma närvaro i livet, här med en än mer oroande bild av vad som händer när grundläggande värdeprinciper sätts ur spel.