Haka inte upp er på trafiken
Slussen som en av de viktigaste trafikplatserna i regionen har spelat ut sin roll. Ändå är det idén om en trafiknod som inspirerar de flesta ombyggnadsförslagen, skriver Bosse Bergman.
Eva Eriksson inledde inte överraskande denna debatt med att peka på Slussens kvaliteter i stadslandskapet: en förlösande öppning mot staden och dess vatten såväl som en mäktig tröskel för trafikanterna upp mot Söder. Den storartade scenografin accentuerades av platsens utformning som knutpunkt för nästan all slags trafik och att den fick den öppna och renodlade trafikmaskinens utseende. Från flera håll erbjuder den till och med vägar mot trafikapparatens inre, något som den prydliga innerstaden annars är alltför sparsam med.
En sällan nämnd omständighet är att Slussens arkitekt Tage William-Olsson till en början motverkade platsens alltför konsekvent trafikala uttryck. Hans främsta bidrag var den geniala planskilda trafikföring som gjorde klöverbladslösningen möjlig. Men den senare skapade han i samverkan med ingenjören Gösta Lundborg, samtidigt som han besviket såg sina förslag till en viss arkitektonisk maskering av trafikapparaten försvinna innan han själv fick lämna projektet. Återkallad till invigningen framträdde han som ett med slutresultatet.