Recension
Ett lidande som måste ses
Till den tragiska svärtan hör också något upplyftande. Grekerna gav det namnet katharsis, rening. Men om nu ett nytt lager svärta läggs över det redan svarta?
Det sker i tyske Aribert Reimanns opera ”Lear”. Visserligen är redan förlagan, Shakespeares ”Kung Lear”, mer än nog full av katastrofala händelser men där finns något som lättar på trycket. Som alltid hos Shakespeare finns en lust i språket, också i avgrunden. I pjäsen uttalas till sist några besinnande ord om döden när kungen livlös segnar ned vid sin mördade dotter Cordelia, efter att han svikits grymt av sina två övriga döttrar. I Reimanns opera saknas båda elementen. Claus H Hennebergs libretto bygger på en åtskruvad tysk översättning från 1777 och de eftersinnande slutreplikerna är strukna.