En storasyster klarar sig själv
Storebror, lillebror, eller mitt emellan? Det kan ha haft ett avgörande inflytande på att du blivit den du är. Beroende på plats i syskonskaran hittar man olika strategier för att få föräldrarnas kärlek, säger beteendevetaren Elisabeth Schönbeck.
Visa mig din plats i syskonskaran och jag ska säga dig vem du är! Nja, riktigt så enkelt är det förstås inte, men forskning visar ändå att syskonpositionen har betydelse för hur vi utvecklas som individer.
– Två storebröder kan likna varandra väldigt mycket. Oavsett om de växt upp som gatubarn i Rio eller på ett gods i Skåne, ser de ofta till att föra familjetraditionen vidare.
Det säger Elisabeth Schönbeck, beteendevetare och diplomerad småbarnspedagog med syskonposition som specialitet.
Hon är en flitigt anlitad föreläsare och har ibland varit med om att hennes åhörare – åtminstone inledningsvis – varit lite tveksamma till att lägga så stor vikt vid just syskonplaceringen. De känner kanske inte igen sig helt i beskrivningarna och dessutom är det ju många faktorer som formar ens personlighet.
– Självklart handlar det om generaliseringar, men syskonmönstren stämmer ändå förvånansvärt väl. Ytterst handlar det om att varje barn i en familj använder sig av den mest effektiva strategin för att få så mycket uppmärksamhet och kärlek av föräldrarna som möjligt. För en storasyster är det ingen idé att spela liten och gullig. I de flesta fall får hon mer bekräftelse genom att vara duktig och ansvarstagande, säger Elisabeth Schönbeck.
Flera faktorer påverkar hur syskon formas av varandra, men viktigast anses själva placeringen
i syskonskaran vara, det vill säga om man är äldst, yngst eller mellanbarn. Dels indikerar turordningen in i familjen hur mycket egen tid man får med föräldrarna. Dels styr placeringen vilken relation man har till övriga syskon.
Mest påverkas man av de bröder och systrar som åldersmässigt står en närmast. Så blir exempelvis en bortskämd lillasyster antagligen ett större problem för familjens mellanbarn än för storebror. Och är det sex år
eller mer mellan två syskon anses påverkan inte vara särskilt stark alls. Ofta uppvisar de personerna istället ”endabarnsbeteende”.
– Endabarn och sladdbarn är oftare mer iakttagare än deltagare. Eftersom sladdbarnen utvecklingsmässigt ligger så långt efter sina äldre syskon, har de inte en chans att slå sig fram i diskussionen kring middagsbordet. Istället sitter de och lyssnar med känselspröten ute, säger Elisabeth Schönbeck.