Känslokyla är psykopatens signum
Psykopat - liksom många andra psykiatriska diagnoser - har i dag blivit ett skällsord, en etikett man klistrar på människor man tycker beter sig extremt egoistiskt och hämningslöst. Men de verkliga psykopaterna är få, fast å andra sidan väldigt farliga, menar Görel Kristina Näslund, som skrivit en bok om denna personlighetsstörning.
Han är ju världens psykopat! Från att under 1970-talet ha varit ett laddat och tabubelagt ord i Sverige, har psykopatibegreppet i dag blivit ett skällsord som vi lite slarvigt använder om obehagliga personer som vi ogillar. Ibland hör man påståenden som att ”hela näringslivet” eller ”hela politikervärlden” är fylld av psykopater.
Men så är det förstås inte. I en ny bok, Lär känna psykopaten (Natur och Kultur, 2004), uppskattar författaren och psykologen Görel Kristina Näslund att de verkliga psykopaterna utgör 0,5 procent av befolkningen. Men trots att det alltså handlar om en relativt liten grupp, vållar de såväl samhället som enskilda individer stora skador eftersom de ofta får en kick av att begå brott och skada sina medmänniskor.
– Knappast något annat begrepp inom psykiatrin är så laddat och har en så negativ klang. Det finns fortfarande människor som förnekar att det finns psykopater och som av något slags snällhet hellre vill kalla personer med den här störningen för ”antisociala” eller ”särskilt vårdkrävande”. Men jag menar att det är viktigt att benämna saker vid dess rätta namn. De här människorna blir inte mindre farliga för att vi väljer ett mindre laddat ord, säger Görel Kristina Näslund.
I sin bok varvar hon fallbeskrivningar (allt från okända ungdomsbrottslingar till Clark Olofsson) med fakta. Författaren berättar att begreppet användes redan under 1800-talet som ett samlingsnamn för en rad olika mentala avvikelser. I dag syftar man dock på en speciell personlighetsstörning.