Recension

NemesisRoth ger oss tragisk klarsyn

Jan Söderqvist
Publicerad
Annons

Nej, det blev inget Nobelpris i litteratur till Philip Roth det här året heller, och tur är kanske det. Vågar man ens tänka på reaktionerna bland landets vaksamma kulturkommissarier efter att ha sett debatten om Mario Vargas Llosas påstådda kvinnofientlighet och allmänt felaktiga ställningstaganden inom politiken? Med litet god vilja går det att extrahera ett minst lika brännbart underlag till kontrovers ur Roths författarskap – tänk bara på de frenetiska tiraderna mot den onda exhustrun i ”Mitt liv som man” eller det köttsliga begärets riskfyllda irrvägar i snart sagt vilken titel som helst.

Men i ”Nemesis”, den alldeles färska roman som i huvudsak utspelar sig under den varma sommaren 1944, är Philip Roth närmast änglalikt återhållsam och blid. Prosan är tuktad och vackert avrundad; meningarna flyter behagligt fram i mjuka satsmelodier. Här finns ingenting av det glödande raseri mot tillvarons många skändligheter som i så hög grad har varit bränslet i tidigare faser av produktionen.

Annons
Mer från Startsidan
Annons
Annons