Recension

Dead by aprilDead by april håller alldeles för lågt tempo

Publicerad
Annons

Samtliga låtar som Göteborgsbandet Dead by april framför för en gles publik på Debaser Medis låter likadant. Det börjar med Linkin Park-piano, alternativt eurodiscointro, och följs av Rammstein-dämpade riff eller något annat svårdefinierbart chugga-chugga som dränks i förinspelade synthar.

Jimmie Strimmell morrar om förlorad kärlek och får svar i form av r’n’b-smäktande sång från nya vokalisten Zandro Santiago. Sedan kommer halvtemporefrängen. Och sådär håller det på. Om trummisen är det låter jag vara osagt, men de fyra medlemmar som står på scen ser ut som ett gäng Ken-dockor i perfekta helarmstatueringar, vita wifebeater-linnen och stora muskler (tänk Jersey Shore). Ibland rör de lite på sig, men oftast inte.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons