Recension
Viktig etikdiskussion i de kränktas rike
Etikforskaren Ann Heberlein har skrivit en både viktig och intressant bok, Det var inte mitt fel – om konsten att ta ansvar. Viktig för att den såsom populärfilosofi tillhör en ny art i den svenska bokfloran. Intressant för att den lyfter fram och förtjänstfull behandlar svenskarnas svårigheter med att förhålla sig moraliskt till varandra.
I bokens första kapitel introducerar Heberlein de två återkommande figurerna Kalle och Lisa. Kalle är en ung ”värsting” som haft en svår uppväxt och lever med en alkoholiserad mamma. I skolan mobbar han Lisa, som inte gjort någon förnär. Heberlein menar att svenskar i allmänhet, och svenska skolor i synnerhet, har sällsamt svårt att ställa Kalle till ansvar för sitt beteende. Anledningen är att man ser honom som ett offer, snarare än som en förövare. Men även om Kalle har det svårt, så gör man varken honom eller Lisa någon tjänst genom att ömka, förstå och ursäkta honom, menar Heberlein. Lisa får ingen upprättelse för att hon kränks, och riskerar att förlora sin självrespekt. Och Kalle behandlas i själva verket inte som en fullvärdig människa med moraliskt ansvar för sitt agerande. Därmed fråntar man honom den moraliska fostran som varje barn behöver för att kunna utvecklas till en ansvarstagande människa och medborgare.